Göteborgsposten – 15 april 1865, sida 2

kättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. I Thorsdags hölls fortsatt polisundersökning för utrönande af orsaken till åkaredrängen Johan Peter Perssons död. Såsom man torde erinra sig anträffades d. 8 d:s mellan kl. 9 och 10 på aftonen i en af sandgångarne i den s. k. Kungsparken, nära den träbro som öfver Vallgrafven leder dit från salutorget, Perssons liflösa kropp, då ännu bibehållande sin värma. Vid det påföljande Måndag hållna polisförhör härom upplystes att då man närmare undersökt der döda kroppen, hade å bakre delen af dess hufvud anträffats en större bulnad, äfvensom en smedgesäll vid namn Lundgren intygade att då han på Lördags aftonen varit i grannekapet af träbron mellan salutorget och Kungsparken hade han sett Persson inbegripen i ordvexling med en annan för L. okänd person, samt slutligen att då IL. en stund derefter begaf sig genom Kungsparken till Haga hade han sett Persson sparka till den andre under hakan. Den läkareattest som efter verkställd obduktion af Perssons lik blifvit utfärdad innehåller bl. a., att den skada som fanns å bakre delen af hufvudet ej vore af den beskaffenhet att det kunde afgöras om den blifvit P. tillfogad af annan person eller om den uppkommit derigenom att P. fallit och slagit hufvudet mot någon sten. Detta slag i hufvudet hade likväl förorsakat hans död derigenom att hjernan medelst detsamma bl fvit skadad. Flickan Maria Arvidsson berättade att då hon tillika med sin fästman drängen Joh. Börje Carlsson på Lördagsaftonen passerade genom Kungsparken på väg till Haga, hörde hon och Carlsson straxt efter det de kommit öfver träbron en ordvexling mellan fyra eller fem personer. Dessa stodo då på den höga kullen i Kungsparken. Några af de grälande igenkändes af Maria A. på rösterna att vara två unga personer, som hon för ett par år sedan flera gånger träffat tillsammans med då hon gått från Majorna till Haza. De hade då sagt sig vara murare, men deras tillnamn hade Maria A. aldrig frågat efter, lika litet som de omtalt dem för henne. Så mycket visste hon dock att den ena af dem hette Gustaf och den andre Fredrik. På de sista två åren hade hon ej sett dem, utom en gång i sistl. Februari månad då hon mött den ene af dem. Emellertid kände Maria A. vid ifrågavarande tillfälle igen deras röster då den ene af dem yttrade: Åkom nu, Fredrik, så gå vi och den andre gaf ett nej till svar. Detta svar afgafsi häftig och vredgad ton. Då Maria A. och Carlsson hunnit fram till allen, kom den som Maria A. kände såsom Fredrik häftigt springande och strax efter honom Gustaf, hvilken föll omkull alldeles invid Marias sida emot stängslet omkring gräsmattorna vid allen. Maria yttrade då till honom: stig upp, lille Gustaf, är det ban som är ute och springer. Gustaf fann dock ej för godt att svara något härpå, utan fortsatte sin väg springande under tystnad, liksom Fredrik. De :ogo vägen uppåt Haga. Hvarken Maria A. eller Börje Carlsson hade för öfrigt kunna urskilja några bestämda yttranden af de grälande personerna, emedan den ene öfverröstade den andre, och lika litet hade de igenkännt någon annan af dem Maria A. hade sedermera ej sett hvarken Gustaf eller Fredrik. Akaren Anders Andersson hos hvilken Persson varit i tjenst. berättade att P. varit inne hos honom på Lördagsaftonen och fått ut sin aflöning, 4 rdr 75 öre. Andersson kunde ej med bestämdhet uppgifva vid hvilken tid detta varit, men trodde att klockan varit omkring 9. Persson hade vid tillfället varit fullkomligt redig; Andersson kunde dock märka att han fått en sup, på hvilken han sade sig ha blifvit bjuden af en person åt hvilken han kört ett lass. Då äfven Andersson bjöd honom en sup, vägrade han att taga denna af fruktan att ej tåla vid den. Andersson uppgaf att P. varit mycket beskedlig och ordentlig amt ej begifven på starka drycker. Då Persson afsnade sig från A., begärde han af dennes piga få låna en tombutelj, hvilket äfven beviljades honom. Butoljen återfanns, då P. kort derefter anträffades död, i bakfickan af hans rock. Den var då ännu tom. Äfven påträffades 5 rdr och några öre i hans fickor. Arbetskarlen Carl Svensson i Malmbergska huset i Haga, hos hvilken P. sedan Oktober månad halt sin bostad, vitsordade hans ordentlighet och nyktra lefnadssätt. Han hade under hela den tid han bott hos S. uppfört sig tyst och stilla och aldrig synts ösverlastad. Hyran hade han ordentligt betalt och var vid sin död ej skyldig S. någotaf denna. För närmare upplysningars erhållande rörande de personer med hvilka P. före sin död varit i sällskap, uppsköts målet till den 20 i denna månad,