Göteborgsposten – 12 april 1865, sida 2

Denne man, som kysste hertiginnans händer och hvilken hon småleende betraktade, var konungen ... Konung Henrik III, som låit piska honom i SaintCloud, och som två dagar förut uppmanat Mauvepin att döda honom . — Oh! utropade Jacquot, utom sig af raseri, jag skall hämna mig. Han tog ett språng till sin värja ... Men ljusskenet försvann, det blef åter mörkt, och helgonet återtog sin plats i ramen. Nu tviflade Jacquot ej längre. — Jag är en lekboll för den onde anden, sade han rör sig sjelf, och stötte med raseri sitt hufvud mot väggarne. Ljudet af röster hade försvunnit liksom detta öfvernaturliga ljussken, och Jacquot knäböjde och gjorde korstecknet för att förjaga alla dessa ufgrundssyner. ÄÅunu en timma gick förbi. Då hördes ånyo ett buller. Det var en nyckel som gnisslade i ett lås. Dörren till cellen öppnades, och Jacquot, hvars panna badade i svett, såg munken åter inträda. Denne höll ett erucifix i högra handen och en lanterna i den venstra. Han satte lanternan på bordet och sade till Jacquot: — Nåväl! har ni sofvit? — Nej. — Ni har bedit? — Jag har sett konungen. Munken skakade på hufvudet.