Göteborgsposten – 8 april 1865, sida 2

hos m:lI Lund, samt att han utfört mordet ensam och utan att vara understödd af några medbrottslingar, hvilket senare påstående dock sannolikt är afvikande från sanningen. För öfrigt sökte han synbarligen framställa mordet i så mildrande dager som möjligt, nekade enständigt att ha begagnat knif, utan blott en sten, som han vid inträdet i Lunds bostad haft inlindad i en näsduk, och sade att han icke ämnat våldföra sig å mamsellen, utan endast tillgripa hennes penningar, samt att hans slag varit riktade åt ryggen, icke åt hufvudet, emedan han blott velat att hon genom det erhållna slaget skulle dåna bort, på det han ostörd skulle kunna begå stölden. Vi behöfva knappt anmärka det orimliga i dessa påståenden; obduktionsprotokollet säger bestämdt att flera af de sårnader, som funnos å liket, blifvit förorsakade af knifstygn. Nad, frågade domaren, nar du kom in till m:ll Lund, hvad företog du dig då?4 — Svar: Jag hälsade, bad att få köpa snus samt lade 2 rdr på disken; derefter lyftade m:ll Lund upp fjerdingen, deruti snuset förvarades, bjöd mig att taga en pris samt nedsatte åter fjerdingen; men då jag under tiden icke hunnit sramtaga stenen, bad jag m:ll Lund ytterligare om ett lod snus och passade tillfället, då hon för andra gången nedsatte fjerdingen, att tilldela henne ett slag med stenen. — Försökte icke m:ll Lund atc ropa om hjelp? — Nej, hon yttrade endast: herre Jesus! — Och sedan släckte du ljuset?4 — Nej, jag släckte det ickek. — Men du har sagt att det slocknade; huru kunde det ske, om du icke blåste ut det? — Det stod emellan mig och mamsellen och har på något vis rubbats och blifvit utsläckt. — Men säg, Borg, du hade ju samma dag mordet egde rum stulit på ett annat ställe och lyckats förskaffa dig penningar, hur kunde du då vara så grym att mörda m:ll Lund? — Det kan jag icke säga; satan hade ingifvit mig dett. — Och sedan ljuset var släckt, fortfor du att slå m:ll Lund? — Ja, jag tilldelade henne flera slag-. — Hvad företog du dig derefter? — Jag nedfällde rullgardinerna. — Voro rullgardinerna uppe? — J4 — Men hur vågade du att angripa m:ll L.: det var ju ännu helt tidigt på aftonen; någon förbigående kunde ju observerat ditt förehafvande. — Ja, det vet jag icke — det var väl så förordnadt — det skulle så ske, kan jag trok. — Berätta hvad du derefter företog dig. — Borg omtalade nu huru han stängt butiksdörrarne, alskurit klocksträngen sumt släpat m:ll Lunds kropp ett stycke bortåt golfvet och derefter sökt reda på penningarne. Han tillade, på af domaren framställd fråga, att då han slutligen tog ringarne af mill Lunds fingrar, märkte han att hon ännu var vid lif; derefter hade han begifvit sig åstad från skådeplatsen för sin grymma bedrift. —————L ——