Göteborgsposten – 6 april 1865, sida 3

må utveckla sig, frihet, på det att det älven må ges säkerhet och värdighet. Regeringen måste aerföre ändra sin hållning, men på hvad sätt skall denna förändring ske? I detta afseende framträda olika meningar. Den ena har beklagat dekretet af d. 24 Nov. som en oklokhet, den andra begär byggnadens kröning. Den senare meningen hyllade den nu aflidne presidenten. Regeringen har såväl inåt som utåt afvisat den förra sidans råd. Utåt, ty då var regoringens politik fattad af en viss ström, i det hon gerna uttaladet ordet gloire, men detta ord kunde dessutom äfven öfversättas med ordet eröfring. Ibland fällde man älven ordet nationalitet, men det återgaf en progressiv eller retrograd idC. Nu är tviflet löst. Regeringen förstår dermed hvarje folks rätt, att sjelft ordna sina angelägenheter, och ur antagandet af noninterventions-principen har Septemberkonventionen Iramgätt. I norden såväl som södern har regeringen tillämpat denna princip, och jag lyckönskar henne älven till löftet, att våra trupper snart skola ätervända från Mexico och alla vidare expeditioner upphöra. Fredliga förbättringar äro alltid värdefullare än alla krigsäfventyr. Hvad det inre angår, förklarar regeringen, att hon icke skall återkomma till dekretet af d. 24 Nov. och hon har nu genomfört en del gagneliga relormer, som man länge väntat. I det regeringen utvecklar den borgerliga, sociala och individuela triheten, närmar hon sig friheten och aflägsnar sig icke istän den. Af misstrogen försigtighet inser hon dock icke, att hon nu måste göra något äfven för den politiska friheten, Denna står der den stod d. 24 Nov. Pressfriheteu betingas af godtycket. Tal. vill en minister af flera personer. Vid valen begas alltjemt missbruk. Landet Iruktar ej för framtiden, men situationen inger det farhågor, emedan det ser frawför sig institutioner, hvilka låta förutsätta, att suveränen kan utölva lullkomligt oinskränkt makt. Om landet egde en del al denna makt, skulle det kunna motsätta sig sadant. En rörelse pågår, som förtjenar uppmärksammas. Den generation, som sett Ludvig Filips regering, försvinner eller mattas, och en ny generation, full af kraft och illusioner, träder emot oss och begär att tå deltaga i den politiska kampen. Denna generation undertryckes under den närvarande generationen. Låtom oss tänka på att skalla oss efterföljare. Latom oss öppna en politisk skola för vara unga män, hvilkas imelligens annars går under. Tal. förklarade derofter, att hans röst skulle bero deraf, om det misstroende, som upprätthåller, om vi ännu en gång skola ha det smärtsamma privilegiet att se en nation, hvilken blir otålig, sedan vredgad mot en regering, som först förblir trög, sedan reser sig emot. Om vi måste välja mellan den makt, som undertrycker, och den, som omstörtar; om de sorgliga dagar skola återkomma, då rättvisans vänner ej mera skola finna någon pla:s mellan de extrema partierna och nödgas draga sig tillbaka från stridsplatsen, eller öfverlemna sig åt händelser, öfver hvilka de ej mera äro herrar; Om vi ännu en gång skulle se vårt land framträda ur de långsamma rörelsernas klokhet, för att öfverlemna sig åt den oregelbundna rörelsen; om vi ännu en gång skulle ofvergå från reaktion till ooraning — min själ skulle sönderslitas, men jag skulle icke ångra att jag arbetat på ett fredl gt afslutande al en varaktig allians mellan demokratien och fribeten genom en stark och national regering. Olliviers ord upptogos med lifligt bifall af majoriteten. Under de följande plena ha de förnämsta talen varit af Thiers och Thaillier. Den förre begärde parlamentarisk regering med alla dess konseqvenser: lansvariga ministrar, en subordinerad suverän, suveräna kamrar, fri press, allmän och åt sig sjelf lemnad rösträtt. Hr Lavalettes öfvertagande af inrikesministeriet har väckt uppseende, emedan han är en betydande personlighet, och man väntar sig dersöre en vigtigare förändring i den nuvarande ministerens ställning. Kejsaren skall till utrikesministern ha uttalat sitt oeklagande af att denne ej står på god fot med Lavalette, hvarföre man tror, att Drouyn de Lhuys skall komma att afträda. Lavalette, som är en vän af Italien och bröt med påtven under sin beskickning i Kom, hvarför han återkallades då Drouyn de Lhuys öfvertog utrikesporwtöljen efter Thouvenel, är moderat liberal, var mycket förtrogen med hr de Morny och är, liksom denne var det, för alliansen med Ryssland. I den romerska frågan står han på septemberkonventionens sida och är i den inre politiken för långsamma reformer. IIan står i mycket godt förhållande till prins Napoleon. Ovädersproteten Matthieu de la Drome har fått sig en efterföljare i Lyon och en i Birmingham. Den senare förutspår för april ötvervägande nordostvindar och en mycket varm sommar. Den i Lyon profeterar med april månads början värmens tilltagande, så att man d. 17 april skall ha ända till 17 grader varmt i sydöstra Frankrike. I Bom befinna sig de tvenne partier, som omge påtven, i en häftig kamp. Det ena vill, att man böjer sig för nödvändigheten och tidsandan. Det andra uttalar spekulationer om båfvens möjliga flykt, för att prötva den allmänna meningens stämning. Skall påfven fly, om fransmännen gå? Skall han fly till de pro testantiska engelsmännen på Malta eller till Ragusa, eller skall han draga sig tillbaka till Baleariska öarne eller hertigens af Montpensier palats i Sevilla? De liberala spanska tidningarne visa sig föga uppbyggda af dessa utsigter; de befara derigenom en stegrad klerikalism vid hofvet, utan att hämma den förlägenhet, hvari drottn. Isabellas utländska politik skulle råka, om hon skulle komma på ännu mera spänd fot med Frankrike, än fallet redan nu ar. Vid exkonungens af Neapel hof diskuteras ifrigt, om hofvet skall qvarblitva i Rom allar Öfverflvtta till Sehweimr