Göteborgsposten – 6 april 1865, sida 2

Sockerpriset. Härvaranle raffinadörer ha igår med 2 öre på skålpundet nedsatt priset å alla sorter af sina tillverkningar med undantag af sirup. Direktör Jos. Czapek afreser med morgondagens bantåg till Stockholm för att derstädes under loppet af nästa vecka leda inöfvandet af en af honom nykomponerad messa, som Påskdagen kommer att utföras i dervarande katolska kyrka. Solopartierna i denna messa, som troligen äfven kommer att uppföras vid invigningen af det nybyggda katolska kapellet härstädes, lära blitva utförda af k. teaterns mest framstående lyriska artister. Operan. Med i morgon tilländagår den så att säga officiella delen af tyska operasällskapets sejour härstädes, i det den sista abonnementsrepresentationen då gifves. Utom de 50 af detta slag ha troligen ungefärl. lika många oabonnerade representationer hittills givits och åtskilliga dylika torde ännu återstå, hvarom allt en blifvande chroniqueur bland sällskapets personal icke torde uraktlåta atti sinom tid till punkt ooh pricka underrätta vein hochgeehrtes Publicor. Sällskapets hittillsvarande verksamhet torde kunna indelas i 4 perioder: tiden från säsongens början intill fru Mosers förjagande ur paradiset, under hvilken tid allt var nytt och örträtfligt, eller åtminstone till sina hufvndsakliga delar så godt att man öfversåg med hvad som brast i de mindrei väsendtliga; derefter perioden mellan fru Mosers afresa och fru Michaelis ankomst, under hvilken publiken började allt mer finna att den förras efterträderska, fru Pelli-Sicora, på intet vis kunde fylla platsen som primadonna och slutligen föredrog att hellre blitva borta från teatern än ytterligare öfvertyga sig derom; deretter den, ack! alltför korta tiden för fru Michaälis härvaro, då det visade sig att här dock finnes en tillräckligt stor operapublik för att gång efter annan kunna fylla teatersalongen; och slutligen tiden efter fru Michaölis afresa, då salongen varit så godt som öde och allting burit en prägel af matthet, trötthet och missbelåtenhet: artisterna — d. v. s. de 2:ne som genom träget uppträdande fingo ersätta de andras oförmåga — till följe ar öfveransträngning, och publiken på grund af de svikna förboppningarne att få höra åtminstone någon af de många utmärkta konstnärerna, hvilkas lörestående ankomst tid etter annan förespeglats. Moralen häraf är, att publiken var belåten sålänge det bjöds den något antagtigt, att den var förtjust då den bjöds på någonting utmärkt, och att den blet missnöjd då man gat den otillräcklig valuta för dess tid och dess penningar. Hvad det sistnämnda beträffar, så kan det visst icke var vår mening att vilja frånkänna tvenne konstnärer som m:ll Holland och hr Fischer-Achten deras värde; de förlora icke genom att höras ofta utan snarare vinna derpå, men känslan af att vara illa assisterad och blifva örveransträngd kan icke annat än menligt inverka på framställningen, och åsynen af ständigt glest besatta bänkar är alltsor mycket egnad att qvätva inspirationen och alstra liknöjdhet för att icke detta stundom måste blifva märkbart, hvartill kan läggas att dessa båda artister nödgats upptråda i roller som icke tillhört det egentliga området för deras konstnärskap och hvilka derföre icke kunnat uttöras con amore. Att en så skicklig och och praktisk teaterföreståndare som hr Gaudelius varseblifvit detta förhållande, draga vi alls icke i tvifvel. Det återstär då att veta hvad hr G. gjort för att afhjelpa detsamma, ty antagligen vill hr Gaudelius hellre sluta innev. säsong med glans än låta den tyna bort, både för den ökade inkomstens skull och för det goda inflytande som intrycket at en väl genomförd säsong skulle hafva på ett förnyadt abonnement för nästa säsong. Alltsedan törliden höst bar tid efter annan rykten gått om manliga artister som skulle hitkomma från Tyskland. Hvad som varit sannt af dessa rykten känna vi icke. För allmänheten är det blott bekant att hr Tichatschek genom en iråkad sjukdom hindrats att hitkomma, att hr Formes uppgitvit sig hafva fått samma förhinder (något hvarmed, i förbigående sagdt, vi tro att hr Gaudetius ej bör vara missbelåten, enär han derigenom möjligen undgått en förnyad aflår å la Vincent), och eslutligen att hr Beck lärer hitkomma i nästa vecka. Att hr Gaudelius har bemödat sig om att erhålla en tenorist till ombyte med hr Fischer-Achten, sedan den för RM eemm———X—rst20000ö—