Göteborgsposten – 5 april 1865, sida 2

TIHGGII bISKOPÅTHCs., all ITH PreMGIKDÖTO1n Uppe läsa eucyclican, derföre att denna innehåller ett angrepp på den allmänna rösträtten, folksuveräniteten och samvetsfriden, hvilka äro i författningen garanterade? Bli icke denna rätt och dessa principer alla dagligen kränkta genom Roms occupation? Det är tid på att Frankrike kommer ur denna falska ställning. I afseende på Septemberkonventionen höra vi till dem, som taga saken allvarligt. Vi äro öfvertygade om, att densamma hålles af Italien och till slut ätven antages af den heliga stolen. Af den heliga stolen säga vi, och icke af Pius IX, emedan vi i påtvens personliga karakter se det förnämsta hindret för detta programs utförande. Hvad som skall ske, då timman slår, det veta vi icke och det vet man väl icke heller i Rom?. Inom Frankrikes lagstiftande kår öppnades d. 27 Mars adressdebatten med ett långt tal af Ollivier, som talade om den inre och yttre situationen i dess helhet. Något närmare referat derom föreligger ännu icke. Oppositionens inflytande, började samma dag la France en ledande artikel, hvilar på den allmänna meningen och dess popularitet på ett enda ord, hvilket den med skicklig vand skrifvet på sitt banör, neml. på ordet: Frihet! Vi hade tillrådt regeringen och majoriteten att såsom ett bästa motmedel frånrycka oppositionen denna fana, hvilken i sjelfva verket är i dess hand ett tecken till revolutionär eammangaddning, och att göra henne till ett element af kraft och stabilitet för de kejserliga institutionerna. France besvär vidare regeringen, att antaga allt hvad som är möjligt, utföra allt sem är praktiskt och att aldrig låta öfverflygla sig af en berättigad önskan hos den allmänna meningen. Bladet hänvisar på 1847 — året före revolutionen, som bragte Napoleon III in på arenan! — och finner tillochmed, att oppositionen då ännu icke tillegnat sig ett så mäktigt valspråk som frihet! utan blott tagit det anspråkslösa ordet: reform? till lösen. Oppositionen ville att kapaciteterna skulle upptagas i vallistorna, men majoriteten uttalade de beryktade orden: nej, nej och återigen nej! Ett tidsenligt medgifvande skulle räddat allt, dess egensinniga trots fösderfvade allt. — Så stå nu sakerna i Frankrike. Af de stackars fem droppar, hvarmed oppositionen började sitt verk, har det visserligen till siffran blott blitvit fyra gånger så många, men huru måste det icke i sjelfva verket se ut, då ett sådant blad som France erinrar regeringen och majoriteten om dylika eventualiteter! Det visar sig tydligt, att Mornys död skall göra epok. Den uppmuntrar oppositionen, under det att inom motståndarnes leder vacklandet och ovissheten äro i stark tillväxt. Kejsaren skall tvingas att snart utträda ur sin apati och måste skjuta undan de reaktionära smickrarne, om han vill behålla prestigen i sina händer. Marskalk Bazaine, s. n. frenska truppernas öfverbefälhafvare i Mexico, skall utnämnas till markie och erhålla titeln markis af Oajaca, hvilken titel gsom bekant Ferdinand Cortez erhöll af kejsar Carl V till lön för sina bragder. Inom Englands parlament har, som nämndt blifvit, diskussion förevarit angående farhågor för krig med Amerika och den dermed sammanhängande frågan om Canadas försvar. Den ministeriela tidningen Observer anmärker härtill följande, hvilket kan anses för utrikesministeriets egen tanke och derföre är anmärkningsvärdt: Dilettant-kritici hålla långa tal om omöjligheten af att försvara Canada. Vi tör vår del kunna icke gerna tro, att det skulle vara omöjligt för 14,000,000 tappra män (Canadas befolkning), om de öfvermodigt angripas på sin egen grund, försvaras genom fästningsverk och i en rättvis sak understödjag af den största makt på jorden, en makt, hvilken under de ogynsammaste förhållanden i många år bestod en kamp af tvitvelaktigt ursprung och slutligen segrade på en tid, då hon hvarken var så stark, så rik eller enig som nu. Vi tro äfven att dess söner äro nu lika djerfva som förr, och att krämarfolket skall visa sig lika litet beskedligt som förut. Må det onda afvärjas; men skulle det ändock komma, skola vi öfverväldiga det, såsom vi alltid gjort, med oförminskad styrka och utan kränkning för vår ära. Drottning Victoria har förlänat hertigen af Cleveland strumpebandsorden. En af Londons förnämsta bankirer, mr Peters, en man som aysselsätter sig mycket med vetenskapliga saker, har uppfunnit en af de vackraste mikografiska (småskrifvande) maskiner, som ännu förfärdigats. Med tillhjelp at en diamant ristar den en skrift, som endast kan synas genom de starkaste mikroskop. Ett exempel på hvad han genom sin uppfinning kan utföra är en plåt, på hvilken de tio budorden äro inristade på !356000 del af en engelsk qvadrattum. En ännu bättre föreställning om den utomordentligt lilla plats, dessa bokstätver intaga, kan man göra sig, då man hör, att hela bibeln, både det gamla och det