Göteborgsposten – 4 april 1865, sida 2

— Gå, sade han, och kom tillbaka med ett gynnsamt svar; du skall ej behöfva ångra det ... Med dessa ord lät konungen sin börs skramla mot sidan. Scraphin uppnådde trappan som förde till öfra våningen och försvann. . — Store Gud! Sire, utropade Mauvepin, jag kan ej undergår. — Oh! sade konungen med en skolpojkes entusiasm, hvad hon är förtjusande skön. — Verkligen? — Du skall tå se henne . . . och du får sjelf döma . . — Hi! hi! skrattade Mauvepin, sedan längt tillbaka väntar Frankrike på en verklig drottning. Hvem vet? Konungen stod tankfull under några minuter och glömde att töma den butelj värdshusvärden, som helt plötsligt blifvit vördnadsfull, framsatt för honom. Seraphin återkom. Han medförde ett bref, en liten parfymerad biljett som utgjorde svar på konungens bref. Henrik bemaktigade sig biljetten med ifver, öppnade den och läste: Sire Det är en stor och utomordentlig ära ers majestät bevisar en qvinna af så obetydlig samhällsställning som min, då ers mejestät värdigas tala med mig om kärlek och utmärka mig framför de många unga och sköna qvinnor som finnas vid franska hofvet.