Göteborgsposten – 4 april 1865, sida 2

— Det är färdigt, sade han slutligen. — Ah! utbrast konungen. Jåt se! Konungen, narren och Seraphin voro ännu alltjemt de ende som funnos i värdshussalen. Mauvepin läste: Förtjusande okända, för första gången i mitt lif har jag funnit huru ringa min ställning är; det är emedan jag sett er .. — Hvad är det der för dumheter? afbröt Henrik III. — vänta, Sire. ni skall få höra ... Mauvepin fortfor att läsa: sAtt vara konung är ingenting, om man ej är älskad, och jag anser att den simplaste adelsman i mina stater skulle innehafva en långt afundsvärdare ställning än jug, om han kunde vinna ert hjerta. — Mycket bra, mycket bra, sade konungen. Jag skulle vara den stoltaste monark på jorden!, fortfor Mauvepin alltjemt läsande, om ni ville värdigas tillåta mig att få besöka er. Tillåt mig, shöna okända, att teckna Den ödmjukaste och trognaste af era undersåter Henrik. — Påques Dieu! som konung Ludvig XI sade, utropade Henrik III. du skulle blitvit en y perlig prokurator, min gosse! jag finner din biljett förtjusande. — Jag är lycklig öfver att så väl ha fattat ers majestäts tankar, svarade Mauvepin blygsamt. Konungen tog biljetten, vek tillhopa den, satte sitt sigill derya och gaf den åt Straphin,