Göteborgsposten – 4 april 1865, sida 2

ers majestät inom fyrtioåtta timmar härefter vunnit en batalj af helt annat slag än den vid Jarnac. — Oförskämde! sade konungen. Derefter reste han sig, gick till dörren och ropade på Crillon. — Se så! chevalier, min vän, låt nu ert folk sitta upp. — Har hang majestät hvilat ut? frågade Crillon. — Ja, vi afresa ... — Huru! utbrast Mauvepin, vi öfvergifva partiet? — Ingalunda. — Ers majestät reser utan att veta med hvem ni haft att göra? — Ja, ty jag kan ej motstå hennes bön ... Och för öfrigt ser du, Manuvepin, har det hemlighetsfulla alltid något godt med sig . — Det är eannt. — Och tills i morgon skall jag invagga mig i tusen drömmar. Mauvepin bet sig i läpparna och tänkte: — På min ära tror jag ej att konungen fullkomligt glömt bort att hans resa till Chåteau-Thierry har något annat ändamål än ett kärleksmöte .. Tio minuter senare satt konungen i bärstolen, och den kungliga eskorten fortsatte sin väg mot Chåteau-Thierry. Då satte sig hertiginnan af Montpensier vid sitt fönster och följde det kungliga tåget med ögonen. — Så der ja! mumlade hon, allt går så bra man kan önska, och tillochmed grälet mellan den der otäcke adelsmannen och Jacquot skall vända sig till min fördel. Forts.)