Göteborgsposten – 4 april 1865, sida 1

Brölloppet på Ulfåsa, skådespel i 4 akter af F. Hedberg, gats sistl. lördags afton för första gången å k. stora teatern i Stockholm. Rörande detta nya verk af den produktive dramaturgen skrifver Dagens Nyheter: Hr Hedberg har i detta stycke gifvit oss ett nytt prof på sin förmåga i det högre fosterländska skådespelet, der häåfdernas stora män och deras handlingar manas fram, att vi må fatta dem med våra yttrocinnen och deras minne på så sätt blisva mera leivande. Till ämne för sin behandling har författaren valt en misshällighet mellan Birger Jarl och dennes bruder, Bengt Lagman, en familjestrid, der kärleken spelar hufvudrollen, der intet blod flyter, och inga andra vapen användas än det sanna ordet, som också segrar till sist. Grunden är svag; men må det råknas författaren till förtjenst att han det oaktadt förmått derpå uppsöra eu byggnad, som så högt talar till våra sinnen, som det itrågavarande dramatiska arbetet. Det är ej heller genom det solida och storartade, utan genom det lätta och behagliga, som det vinner ett så stormande bifall, som vid uppförandet i lördags kom det till godo. Styckets största förtjenst ligger i de många väl anlagda scenerna och i det rena klangfulla språket, som under styckets gång ofta höjer sig till verklig poetisk skönhet. Bland de basta scenerna må nämnas riddar Algotsons och hans trogua våpnares Björn träta och försoning i (:sta akten, scenen mellan Bengt och Sigrid i 2:a akten, då Sigrid uppmanar sin make at. för ärans bud glömma kärlekens, och till sist den scen i 4:de akten, då Ingrid emottager den vredgade Birger i sitt hus och genom klokhet och behag försonar den strange jarlen. Hr Dahlqvist gaf en sann och helgjuten bild af den stolta men hjertegoda Bjelbojarlen, och hr Elmlund spelade Bengt Lagman, Birgers ej mindre stolta broder, På ett sätt som gaf ingenting öfrigt att önska. Fru Hwassers framställning af den fagra Sigrid, var ett blad till i den lager hon under sin konstnärsbana flätat sig. Det lydiga och oskuldsrena barnet, den försakande makan, och till slut den genom kärleken modiga qvinnan, allt bade i henne en representant som ej förfelade att draga hvarje för det sköna och sanna öppet hjerta till sig. fir N. W. Almlöf, som riddar Knut Algotson, och hr Svensson, som Björn, Knuts gamle väpnare, väckte mycket intresse, likaså hr Kinmansson, som jarlens ädle och uppriktige svåger Härved Boson, och hr Broman i Botvids (prior i Wreta) roll. Bröllopsmusiken bidrog med sina anslående melodier att försköna den glänsande festen i andra akten, och i första akten frapperades man af att så höra m:ll Dahlqvist (Björns dotter Inga) vid spinnrocken föredra en folkvisa, hvilken hon sjöng så vackert och intagando att publiken belönade sången med en applåd. Fru Hwasser och hrr Dahlqvist och Elmlund inropades flera gånger, såväl under pjesens gång som efter dess slut, då äfven hr Hedberg inropades och fick sjelf mottaga publikens hyllning.