Göteborgsposten – 1 april 1865, sida 3

Men knappt har en minut förgått, innan Elisabeth är tillbaka för att säga mig, att hon vid närmare besinnande icke kunde lyda min tillsägelse, emedan hon i sådant fall ginge miste om det der rendez-vouset med prinsen. Som hon nu var fullkomligt öfverlastad, förde jag henne till vakten, i det jag sökte inbilla henne att prinsen af Wales väntade henne der. Elisabeth: Nog är det ovärdigt att narra folk på det viset! Domaren: Har ni då på fullt allvar trott att prinsen stämt möte med er? Elisabeth: Jag svär att jag aldrig sagt ett ord derom. Domaren: Godt, jag vill tro er. Elisabeth: Ni kan tro på mitt ord, att prinsen icke skrifvit till mig. Domaren: Hvarför då förfölja honom med sådana befängda påståenden? Elisabeth: Jag vet aldrig hvarifrån jag får slika tankar; jag är också alldeles otröstlig deröfver. Lat mig nu för all del gå, så skall jag icke mera komma igen. f Domaren: Kan jag lita på det? Men ni måste i alla fall först sitta en vecka i fängelse. Sannolikt dröjer det icke många dagar, innan bränvinet och prinsen af Wales ådraga henne ännu en dylik bestraffning.