Göteborgsposten – 1 april 1865, sida 1

— Förklara den äå, min vän. — Den drottning herr de Crillon såg i Paris är ingen annan än den blonda qvinnan i ers majestäts dröm. — Huru! utropade konungen, hon skulle tänka på att dethronisera mig? — Nej, men hon skall regera öfver konungens hjerta och föra styrelsen jemte honom. Detta svar gjorde konungen helt tankfull, och han mumlade: — Det är eget, jag trodde ej det skulle vara möjligt för mig att någonsin mera bli kär. — Den som lefver får se! sade Mauvepin helt sakta. Några timmar senare lemnade Henrik II, åtföljd af en talrik svite, sin hufvudstad och styrde kosan åt ChåteauThierry. Herr de Crillon anförde eskorten. Mauvepin hade återtagit sin plats i den kungliga bärstolen. Konungen reste hela dagen, under det han samtalado med Mauvepin än om hertigens af Anjou likbegängelse, än om den blonda qvinna han drömt om. Mauvepin visste alltjemt underhålla konungens goda lynne. pet var ett ögonblick då konungen kände sig törstig. Just då hade det kungliga tåget hunnit fram till det ensliga värdshus vid vägen, der hertiginnan af Montpensier stannat. Då konungen såg skylten öfver porten, befallde han att man skulle göra halt.