Göteborgsposten – 31 mars 1865, sida 1

— Bah! svarade narren, Adam gick och slog dank i paradiset; dessutom frös han om vintern och brunstektes om sommaren, emedan han var alldeles naken. Tack vare madame Evas nyck, fann han på att kläda sig. Konungen började skratta. — Jag skall ej tala med ers majestät hvarken om drottning Dido, Semiramis eller Cleopatra... — Nej låtom oss öfvergå till tider som ligga oss närmare, sade konungen. — Men jag vill anföra Agnes Sorel och Jeanne dAre, hvilka räddat monarkien, såsom exempel. — Och vidare? ... utbrast konungen. — Oberäknadt enkedrottning Catharina, ers majestäts mor, som hindrat Frankrike från att bli protestantiskt. — Men, afbröt konungen, hvart vill du då komma? — Jo, summan af saken är att ers majestät skulle vinna mycket genom att närma sig drottningen, sin gemål. — Bah! — Först och främst behaget af ett ömt och älskvärdt sällskap. — Godt! utbrast konungen i tviflande ton. — Vidare försvinnandet af ett bekymmer, som ofta stört ers majestäts sömn. — Och detta bekymmer? ... — Är bekymret öfver att ej ha någon arfvinge. När Mauvepin slutat, hade man hunnit inom Paris portar. Konungen steg ej ur vid Louvern,