j i den yttre handlingen, utan i det inre sinnelaget, i väsendet, hvaraf handlingen blott är en yttring, och det således sjelfva den inre menniskan, som i Guds efterliknelse söker att göra sig god, bli Gudsbarn. Genom Hans esterliknelse höja vi css alltmera upp ur det ändliga, frigöra oss mera från dettas materiela band, bvilka hålla menniskans psychevingar fast. Hon stiger från lägre till högre, från ändlighet till andlighet. Gud är en ande, i Hans efterliknelse närmar sig menskligheten mera till samma väsenhet. Detta är, tydligare sagdt, tendensen i mitt arbete Tro och Otro. Om den är usel, må allmänheten sjelf döma. Ej är den sochristligk, derföre att den i stället för kroppens dyrkan sätter andens majestät. Axel Krook. SRA