Göteborgsposten – 30 mars 1865, sida 1

— Musketören bör ha begifvit sig i väg till en gränd, der pagen Amådee sagt sig ha lemnat Jacquot insomnad. — Det är bra, sade hertiginnan. Vändando sig till grefve Eric yttrade hon derefter: — Låt laga i ordning min bärstol. — När ämnar då ers höghet afresa? — Klockan åtta eller nio på morgonen. — Skall jag vara följaktig på resan? — Nej. Nog, min kära grefve. Hertiginnan afskedade Crevecoeur och munken samt ringde på sina kammarjungfrur. Tre timmar senare var hertiginnan af Montpensier på väg till Chåteau-Thierry. Den till kapten Hector de Pontarlier förvandlade munken dom Antoine red förut jemte en väpnare. Vid dörrarne till bärstolen redo pagen Seraphin och munken Jacquot. Dessa fyra personer jemte mulåsnedrifvarne utgjorde hela eskorten. Väpnaren var en god ryttare; Seraphin satt till häst som en engel. Beträffande dom Antoine, lemnade hans ridkonst mycket öfrigt att önska. Van vid Balthazars, den stackars klosteråsnans jemna lunk fick han nu haka sig fast med båda händerna i manen för att hålla sig uppe och vaggade i sin sadel från den ena sidan till den andra lik ett stort skepp på ett stormigt haf. Munken Jacquot deremot, som allt mer och mer blef öfvertygad om att han var adelsman, satt helt stolt i sadeln