Göteborgsposten – 29 mars 1865, sida 2

Stysvernk. S. bad honom då att mot 12 sk. gå ett irende åt honom. Han biföll, och de gingo nu in i Kjellbergs port der S. ur fickorna började upptaga en mängd söm, hvilka lades i en näsduk, hvarefter 5. sade till honom: gå nu till hökaren Dahlström ned dethär, der blir du af med det. Då W. ditkommit äknane D:s piga breddarne och yturade: Åvill han aga detsamma som det andra budet från samme smed tager, så behåller jag sömmen. Han hade med sig 22 gångar och fick 4 sk. stycket. Han misstänke ej för ögonblicket att det var tjufgods han sålunla försålde. Arbetskarlen Johan Andersson hade första gänzen för tvenne månader sedan för S:s räkning i Dahlströms bod försalt broddar och söm, 8 gångar af det förra och 9 af det senare. Stålberg yttrade, då han oaf detta uppdrag, att en smed Dahlberg, som förlärdigat dessa saker, ej hade tid att försälja dem. Då A. kom till Dahlström, var denne sjelf i boden och köpte broddarne och sömmen för 1 rdr 33 öre. A. hade äfven med sig en mindre hammare, men då Dahlström ej bjöd mer än 17 öre för densamma återtog han den. Följande dag sålde han åt Stålberg på samma ställe en större och en mindre hammare samt 6 gångar spik, för hvilket allt han fick 1 rdr. Några vidare ärenden åt Stålberg hade han ej gått, emedan han sista gången för sitt besvär blott erhållit en sup såg den och en kaka bröd med smult, hvilket han ansom en alltför slät belöning för promenaden i starka kölden. Arbetskarlen Sven Andersson började att i slutet af Januari försälja tjusgods ät Stålberg. Ilan hade då med sig 10 12 gång broddar till Dahlströms bod, hvarest D. sjelf, utan att fråga efter ätkomsten, köpte broddarne. A. begärde 22 öre gangen för sömmen, men DD. nedprutade priset till 121 öre, hvilket A. antog. Han var sedermera der flera gånger, ehuru han ej kunde uppgifva huru ofta. Ilan hade burit dit tre merlspikar, för hvilka han fått 25 öre stycket, liksom ock en märsschakel för hvilken han äfven erhöll 25 öre. — Han hade på senare tider misstänkt att sakerna ej varit på ärligt sätt bekomna. Ilan hade fått 25 öre för hvarje ärende han således uträttade, Handl. Dahlström, som nu påropades, förklarade att Sven Andersson, tillfrågad af honom, då han första gangen utbjod jernsaker, uppgifvit att han vore änd af en smed Dahlberg, för hvilken det skulle varit fattigt. Sven Andersson förnekade bestämdt såväl att ha blifvit tillfrågad af D. som att ha haft en sådan uppgift. D. fortfor, att han brukade hjelpa fattiga medarbetare genom att på detta sätt köpa effekter af dem. IIan hade betalat 9 skilling för gången af sömmen. — Det är icke gerna möjligt, då handlande i förstäderna sälja söm för 6 sk. gången, anmärkte smedmästaren Andersson. — Men det är väl för öfrigt ej sättet att hjelpa fattiga arbetare, om man t. ex. betalar dem 25 öre för merlspikar som kosta 84 öre? sratgade polismästaren. — Merlspikar säljas för 8, 10 å 12 sk., förklarade Dahlström. — Ja, sådane som äro oärligt bekomna, anmärkte smedm. Andersson, Handl. D. hade, berättade han vidare, tillsagt Sven Andersson, att han ej ville köpa annat än broddar och söm. Detta skulle han helsa smeden Dahlberg med. Sven Andersson försäkrade ännu en gång, att Dahlbergs namn aldrig blifvit nämndt och att han ej fått mer än 4 sk. för gangen af sömmen. — Men hvarför sade hr Dahlström till hr Auej köpt jernelfekter på tvenne år? frågade polismästaren. Handl. D. förklarade att han icke sagt detta. Hr A. hade missförstått honom, som vid tillfället var ganska sjuk och varit så ett par dagar. D:s ord hade varit att allt som fanns i boden och tillhörde A. skulle återlemnas. D. hade sedermera ropat till en af A:s arbetare och frågat hvarföre de ej tagit med sig ett annat kärl med broddar som äfven tillhörde A. och stod i boden. D. var vid tillfället så sjuk och altererad, att han ej rätt erinrade sig allt hvad som blifvit sagdt. IIr A:s arbetare hördes derefter. De igenkände allesammans de hos D. funna sakerna såsom sin mästares tillhörighet. Smedarbetaren Wennerholm uppgaf, att då han andra gången, klädd som sjöman, inkom till D., förklarade denne att hans dräug vid rensundet al kaminpipan funnit trenne merlspikar. Dessa voro upphettade. De igenkändes af Wennerholm såsom tillhörige smedm. Andersson. Målet remitterades till rådhusrätten såväl i hvad som rörde Stålberg som angående deu brottsliga befattning Wikström, Anderssönerna och Dahlström tagit med saken. Stålberg och Sven Andersson, som redan förut blifvit häktade, äterförpassades till cellfängelset, hvaremot poliskammaren tillät att Wikström, Johan Andersson, Edvard Andersson och Dahlström vills vidare få vistas på fri fot. — I går egde undersökning rum angående den å jernvägen vid Gamlestaden sistl. Fredag timade olyckshändelse, genom hvilken hemmansegaren Sven Svensson från gården Rönning nära Konzelf mistade lifvet Såsom ombud för den aflidnes enka var hemmansegaren Anders Olsson närvarande och framlemnade en skrift, i hvilken Sven Svenssons familj gjorde an språk på ersättning af den eller dem, genom hvilka: möjligen ädogalag sa vårdslöshet olyckan åstadkommits Vid undersökningen hade äfven intendeuten vic 2:dra trafikdistriktet frih. Sparre infunnit sig. Af polisrapporten upplystes att den bom, hvilker blifvit stängd öfver vägen då bantäget skulle passer: förbi, varit 17 fot lång, 42 tum bred och 1 12 tun tjock. Lokomotivföraren C. L. v. Betzen, hvilken vid till sallet fört lokomotivet, berättade att i det summa lokomo tivet skulle passera vägen kom hästen, hvilken han be märkt först då denne befann sig 20 a 30 fot från bom men, framrusande, bröt sönder denna och instörtad, på banan. Hästen nedstöttes och försvann framför lo komotivet. Likaledes den åkande. Blott ett ögon blick lorflot emellan hr v. B:s första varseblifvand gaf hästen och olyckshändelsen, hvadan det var en ab solut omöjlighet att i tid stoppa tå t Anders Olsson upplyste att hästen troligen blif vit skrämd derigenom att det söresallit honom son om tåget kommit bakom honom. TuIIoölje af banan (och vägens belägenhet till hvarandra förefaller de då man kommer r Göteborg. namlioon dersson, då denne infann sig i herrns bod, att herrn