Göteborgsposten – 28 mars 1865, sida 1

sina arbeten, ty naturligtvis kar inköpsnämnden, snarare än den enskilte, utan afseende på varans dyrhet, fästa största vigten vid dess soliditet och prydlighet. Loitsörsäljningen till 1:sta klassens dragning kommer att ega rum omkring medio at nästa månad, vid hvilken tid ärven de inköpta vinsterna komma att exponeras. Priset pr lottsedel till denna dragning är endast 50 öre. Lotteriet sönderfaller i 6 klasser: I:a klassen: med 100 vinster, till ett värde af 1,800 rdr; 2:a klassen: 125 vinster, värde 2,600 rdr (pr lottsedel 1 rdr); 5:e klassen: 150 vinster 3,800 rdr (lottsedel 1: 50); 4:e klassen: 175 vinster, värde 4,300 rdr, (lottsedel 2 rdr); 5:e klassen: 200 vinster, värde 5,700 rdr (lottsedel 2: 50), b:e klassen: 750 vinster, värde 19,550 rdr (lottsedel 3 rdr). Dragningen till 1:sta klassen kommer att försiggå d. 14 nästk. Juni, hvarefter dragningen till de ötriga klasserna komma att ske mellersta onsdagen i hvarannan derpå följande månad. Veroniska balettsällskapet gifver i afton sin tredje representation, efter ett nytt program. — Vi hatva blitvit anmodade delgitva, att det bristfälliga i musiken numera blifvit afhjelpt. Fastighetsköp. Jernhandl. J. A. Bökelund har at snickaren E. Bengtsson tillhandlat sig hälsten uti huset n:o 77 i 3:dje roten för 2,200 rdr. Ånman-Pousetteska sällskapet har i IIelsingsors nyligen uppfört Smädeskritvaren af Jolin, i hvilket stycke hr Albert Lichtenberg skördat mycket bifall i hufvudrollen. Göteborgs Fångvårds-sällskap. Vi meddela enligt löfte här nedan Styrelsens för Fängvärdssällskapet ärsberättelse öfver Sällskapets verksamhet under år 1864, äfvensom den af revisorerna (hrr Kob. Dickson och D. v. Holten) afgifna revisionsberättelsen för samma är. Styrelsens berättelse lyder sålunda: Göteborgs Fangvärds-Sällskap har nu tillryggalagt det andra året al am tillvaro. Med gamma Bestyrelse som det första året har Sällskapet under det andra följt summa grundsatser vid utförandet af sin verksamhet. Likt läkaren, som icke sätter sin uppgift deruti att, emot hvad en svag natur kräfver, söka, trots densamma, med konstlade medel återföra den sjuke rtill helsa, utan deremot blott understödjer naturen i dess egna bemodanden att hälva och öfvervinna sjukdomens grund, så har ock Sällskapet aktgifvit på i hvad mån det andliga tillståndet hos fången närmat sig till eller öfvergatt i behof af att blifva qvitt de tankar och begär, som föranledt brottet och varit dess egentliga orsak. Mänga hafva de icke varit, hvilka sålunda skridit in på det område, som faller inom de al Sällskapet utställda råmärken, men dock tillräckligt många för att framkalla både tillfredoställelse öfver lyckad möda och bedröfvelse öfver svikna förhoppningar Lyckligtvis är det dock blott en, som med sistanförda orden afses. Carolina S., född på landet mom ett annat län och moderlös vid 9 års ålder, efter hvilken tid hon fått stjulmoder, som behandlat henne med hårdhet, hade vid 18 års ålder lemnat föräldrahemmet och vid fyllda 20 år kommit till Göteborg, der hon sedermera dels innehaft tjenst såsom piga och dels lärt sig 8y kläder och linnesöm. Vid 27 års ålder befann hon sig nu i häktet, undergående straff för I:sta resan stöld. Anledningen till hennes fall är icke fullt utredd, men torde kunna antagas åtminstone till stor del varit en annan persons inflytande. Sjelf uppgaf hon sig aldrig i yngre ären haft någon benägenhet för olofligt tillgrepp, men deremot i sednare åren tid efter annan, och flera gånger än som under ransakningen blifvit angifvet, gjort sig skyldig till denna förbrytelse. Nu syntes hon intagen af ånger och beklagade sin fallna ställning. Utkommen ur häktet erhöll hon genom Bestyrelsens åtgärd dels arbete, dels annat bidrag till sin utkomst, men emot årets slut, af händelsen utsatt för frestelse, dukade hon under derför och begick ånyo stöld. Saviat ännu är kändt, är hon den första bland dem, hvilka ort föremål för Sällskapets omtanka, som sålunda å lit. H3:— —