Göteborgsposten – 27 mars 1865, sida 1

— — mande från annat land än Sverige och Norge, skola äfven gälla Svenska och Norska fartyg, som göra samma resor. Artikel 5. Naturoch industri-alster från de Forenade Rikena skola vid införsel till de Franska kolonierna, äfvensom naturoch industri-alster från Frankrike vid införsel till de Förenade Rikenas. besittniugar, åtnjuta alla de rättigheter och förmåner, som nu äro eller kunna blifva beviljude hvarje annan mest gynnad Europeisk nations lika beskuaskade alster. För öfrigt skola de Förenade Rikenas fartyg i alla asseenden uti de Franska kolonierna, vid inlöpandet, under uppehållet derstådes, äfvensom vid utlopandet, vare sig att de äro lastade eller i barlast och utan afseende å från hvilken ort de komma, behandlas l.ka med hvarje annan mest gynnad Europeisk nutions sartyg. Svenska och Norska fartyg i de Fransku kolonierna, och Franska fartyg i de Förenade Rikenas besittningar skola vid inlöpandet, under uppehållet derstädes, äfvensom vid utlöpandet, vare sig att de äro lastade eller i barlast och utan afseende a från hvllken ort de komma, b handlas lika med hvarje annan mest gynnad Europeisk nations fartyg. Svenska och Norska fartyg, som användas i fart emellan de Förenade Rikenas hamnar och Algeriet, skola i Algeriets hamnar åtnjuta femtio procents nedsättning uti det allmänna beloppet af lastasgisterna. Da dessa afgister blifvit en gång erlagda uti nägon af Algeriets hamnar skola de icke vidare utkrälvas uti denna besittnings öfriga hamnar, uti hvilka fartyget kan komma att inlöpa, för att fullborda sin lastning eller lossning. Artikel 9. varor af alla slag, som, med hvilken bestämmelse som helst, utföras från de Förenade Rikena med Franska fartyg, eller från Frankrike med Svenska eller Norska fartyg, skola icke vara underkastade andra afgifter eller formaliteter vid utförseln, än om de utfördes med landets egna furtyg, och skola, under den ena och den andra fluggan, arujuta alla de premier, restitutioner af erlagda afgister eller andra förmåner, som i de respektiva Staterna beviljas med afseende å landets egen sjöfart. Artikel 10. F-ån denna Traktats bestämmelser göres undantag, hvad angår de fördelar, hvilka såväl 1 Frankrike som i de Förenade Rikena tillkomma eller kunna tillkomma det inhemska fiskets alster. Artikel 11. De höga kontraherande makterna tillerkänna hvarandra å ömse sidor rättighet, att i den andrag hamnar och på dess handelsplatser utnämna Generalkonsuler, Konsuler, vice Konsuler och Konsular-agenter, förbehallande sig likväl att ej medgilva deras anställande på de orter, Bom de finnu lämpligt att bestämma. General-konsulerna, Konsulerna, vice Konsulerna och Konsular-agenterna äfvensom setas Chanceliers skola, med vilkor af redprocitet, åtnjuta summa privilegier, myndighet och friheter som dem, hvaraf dylika tjeustemän tillhörande de mest gynnade nationer äro eller kunna komma i åtnjutande. I den händelse att de idka handel, skola de vara skyldiga att underkasta sig summa lagar och reglementen. som enskilda personer al deras nation på summa ort äro underkastade med afseende å sina handelsförrättningar. Artikel 12. De båda höga kontraherande makternas Konsuier, vicekonsuler och Konsular-agenter skola af lokalmyndigheterna erhålla hjelp och bistånd för efterspunande, gripande och utlemnande uf sjömän och arvdra till deras respektiva länders krigseller handelssartygs besättningar hörande personer, som rymt uti en hamr, belägen på någondera al de båda höga kontraherande maktornas område. För sådant ändamäl skola bemälde konsulartjenstemän skriftligen vända sig till vederbörande domstolar, domare eller embetsmän, och medelst företeende af skeppsdagboken, sjomansrullan eller andra ofsiciella handling r, eller ock, i händelse fartyget afsetzlat, al en utaf dem vederbörligen bestyrkt utskrift al nämnda handlingar, ådagalägga att de personer, som återfordras, verkligen tillhört samma besättning. Sedan detta förhållande blifvit sålunda styrkt, skall utlemnandet ej kunna vägras. Dessa rymmare skola, sedan de blifvit gripna, ställas till Konsulernas, Vice-Konsulernas och Konsular-Agenternas förfogande, och skola de till och med, på dessa agenters begäran och bekostnad, kunna qvarhållas och bevakas i landets fängelser, intill dess att de kunna återföras ombord å det fartyg de tillhöra, eller intill dess att tilllalle yppar sig att ätersända dem till bemälde agenters land med något fartyg tillhörande samma eller annat land. Yppar sig ej sådant tilltälie inom två månader från den dag rymmare blifvit gripen, eller varda icke kostnaderna för hans hållande i fängsligt förvar behörigen ersatta af den person, på hvars begäran gripandet blifvit verkstäldt, skall rymmaren sorsättas i Irihet, utan att för samma sak ånyo kunna gripas. Har rymmaren begått någon förbrytelse i land, skall hans utlemnande kunna af lokalmyndigheterna uppskjutas, intill dess att vederbörande domstol i soreskrifven ordning dömt öfver denna förbrytelse, och domen i sin helhet gått i verkställighet. Sjömän eller andra till besättningen hörande personer, som äro det landets undersåter, der rymningen cgt rum, äro undantagna från bestämmelserna i denna artikel. Artikel 13. Alla åtgärder, som afse räddning ul skeppsbrutna eller strandade fartyg, skola ledas ar den stats Konsuler och Vice-Konsuler, hvilken sartygen tillhöra, om samma stats lagar dert Il berättiga dem. Lokal-myndigheternas mellankomst skall i de respektiva Staterna endast gå ut på att upprätthålla ordning, skydda bergarues intressen, ifall de icke tillhöra den skeppsbrutna besättningen, och öfvervaka uppfyllandet af de bestämmelser, som böra iakttagas vid inoch utförsel af bergade varor. I Konsuls eller Vice-konsuls frånvaro och intill dess sådan tjensteman kommer tillstädes, böra för ötrigt lokal-myndigheterna vidtaga alla för personernas skyddande och de skeppsbrutna varornas bevarande nödiga mått och steg. Bergade varor skola icke vara underkastade nagon tullafgift, så vida de ej utlemnas till förbrukning på stället. Artikel 11. De höga kontraherande makterna skola icke, i fråga om handel eller sjöfart, kunna bevilja en tredje Stat något privilegium, någon förmån eller frihet, som icke sumtidigt utsträckes till den andra kontraherande maktens undersåter. Artikel 13. Denna Traktat skall träda i kraft samtidigt med den af de höga kontraherande makterna denna dag afslutade Handels-Traktat och lika lång tid som denna sednare förblifva gällunde. Artikel 16. Ratifikationerna af denna Traktat skola utvexlas i Paris samtidigt med ratisikationerna af förutnämnde Hand raktat. Till yttermera visso hafva de respektiva Fullmäktige undertecknat denna Traktat och försett denI samma med sina insegel.