Göteborgsposten – 24 mars 1865, sida 2

ödets vexlingar. I en höpenhamnskorrespondens till Snällposten läses: Om vi vilja taga vägen ut genom trädgården vid Amalienborg — icke just till den der bakom . — Å 3 liggande vägen, som gär längs utmed hamnplatserna, utan längre åt sidan, — så skola vi finna ett par gårdsrum som för icke längesedan återljödo af glada barnlekar. En guldlockig ung flicka och en mörkögd, yngre, halfväxt syster samt ännu en mindre syster, ett litet krushufvud, och ett par ynglingar, at hvilka den ene, den muntraste och lifligaste, bar kadettjackan — detta sällskap skulle vi för icke så längesedan kunnat finna, lekande tag fatt, gående på styltor, kastande boll, kort sagdt roande sig i all barnslig hjertlighet. Och så kom gerna pappa sjelf med dit ned, lekte med barnen, gick in i stallen och såg om sina hästar och var i sitt rätta element såsom fader för en lycklig familj. Nu sitter den guldlockiga flickan och vaggar Eng