Göteborgsposten – 24 mars 1865, sida 1

——— ——-— ssitvrfnnftäg Corregidoren återtog: — För öfrigt har vår vördnadsvårde abbot, dom Gregoire befallt, att ni skall föras inför honom. — Ja af allt mitt hjerta! sade Jacquot, ty hans vördighet skall kunna intyga att jag var närvarande i ett hus der vi träffades. — IIvilka? ni ... och dom Gregoiro? — Dom Gregoire och jag, svarade Jacquot i en ton af fullkomlig öfvertygelse. Brodren corregidoren höjde på axlarne, tog Jacquot vid handen och ledde honom in i klostret till det rum hvarest superiorn befann sig. . Dom Gregoire var en storväxt, ännu temligen ung man med rödbrusigt ansigte och en ansenlig mage, öfver hvilken han alltid höll sina frodiga hvita händer hopknäppta. — Här är den brottslige, sade corregidoron. Dom Gregoire betraktade Jacquot och yttrade: — Det är då ni som låtit frånstjäla er klostrets almosepåse? Jacquot protesterade mot denna beskyllning, liksom han förut gjort inför corregidoren. Superiorn lät honom fortfara utan att afbryta hans energiska förnekande, och slutligen berättade han alltsammans, — det vill säga hans missöden i Saint-Cloud, hans inträde i Malicans värdshus, hans kringströfvande med den svartklädde herrn på Paris gator och slutligen hans ankomst till det hemlighetsfulla hotell, hvarest han sett dom Gregoire promenera bland lothringska soldater och borgare. Här afbröts han af dom Grogoire, som yttrade: