Göteborgsposten – 22 mars 1865, sida 2

— Jag häller vad, sade SeÅraphin, att du skulle tycka bättre om att vara page? — Ack ja! svarade munken med en djup suck. — Nåväl! det beror blott på dig sjelf... — Hvad är det ni säger? stammade munken helt darraude. — Drick, sade Amåedåe. Han tvingade den lille munken att dricka ur sitt glas, som han genast ater fyllde. — Det skulle bero på mig att ej längre behöfva vara munk? frågade Jacquot. — Ja, som jag sag. — Men hvad behöfver jag då göra härför? — Först och främst hata konungen af Frankrike. — Oh! sade munken med vrede. Och vidare? — Det få vi talas vid om sedan ... Men kasta först bort din kåpa. — Åh! af allt mitt hjerta, mumlade den lille munken. Söraphin reste sig nu, öppnade dörren och ropade. En betjent skyndade in vid detta rop och bar på armen en fullständig pagedrägt, alldeles lika med dem som buros af Amådte och Scraphin. — Helt visst drömmer jag! mumlade den lilkle munken.