Göteborgsposten – 22 mars 1865, sida 2

——— —7— och förslöar tankeförmågan. Tvärtom åstadkom det en angenäm glädtighet och en sinnesstämning som gjorde att man såg hela lifvet i rosenrödt. . Från det ögonblick då betjenten inträdde, trodde sig den stackars munken vara försatt i drömmarnes land. Man lät honom bortkasta sin kåpa, man öfvergjöt honom med välluktando essencer och de två pagerna klädde honom med den största omsorg. När detta var gjordt, ledde de fram honom till en stor spegel och sade: — Betrakta er nu. Jacquot kände ej met igen sig sjelf. Han såg cn vacker ung herre klädd i sammet och siden samt med värja vid sidan. Pagerna smålogo då de sågo hans förvånade utseende. De läto honom åter sätta sig vid bordet och sortforo att fylla hans glas. Jacquot drack som en landsknekt, och ju mer han drack dess glädtigare blef han. De två pagerna voro förträffliga dryckeskamrater. De sjöngo, skrattade och berättade glada äfventyr. — Ack, hvilken förskräcklig dröm jag nyss hade, sade Jacquot. — Hvad har ni då drömt? frågade Seraphin. — Jo, kunna ni tänka er, mina vänner, att jag drömde att jag var munk? — Verkligen. — Ja, jag som är en ädling drömde verkligen att jag var munk.