Göteborgsposten – 22 mars 1865, sida 1

Mottagandet var med ett ord sansadt, men hjertligt och mycket tillfredsställande. Fet-Tisdagen återtogos maskeradupptägen med förnyadt lit. Många nya grupper hade tillkommit till dem som paraderade på Söndagen, och älven de privata ckipagerna voro denna dag talrikare. Man såg nu alla pristagarne på Corson, bärande sidenbancrer på hvilka lästes berättelser om deras framgångar. De underbara tunnorna som vunnit sörsta priset hade förvandlat sig till ett okipage fullt ar demoner, i hvilken egenskap de tillochmed hade större framgäng in då de rullade omkring som tunnor. Kastandet al corlandolt, Wjöl im. m. var detta år icke tillåtet och detta förstan diga förbud hade den goda verkan att förmå mänga damer att visa sig på promenaden, då de eljest aldrig skulle riskerat alt tå sina eleganta drägter och klädseln på sina vagnar förstörda, såsom det alltid skett vid föregående karnavaler. Det var skymning innan Corson slu tade och kort derefter började dansen på Vittorio-Emanueletorget. IIela qvällen voro gatorna betäckta med masker och bullret och pratet voro otroliga. Omkring kl. 11 syntes tvenne kolossala figurer, den ena föreställande den tjocka karnevalen som var nära att sluta och den andra den magra fastan som stod vid sin början. Eskorterade at ett talrikt regegemente lanternbärare vandrade de till Piazza Castello, hvilket redan fullt snart blef fullproppadt at tolk, utom en fläck midt på torget som behölls klar för särskildt ändamål. Bengaliska eldar flammade och slutligen stannade karnavalens gigantiska gestalt midt på den öppna platsen i en cirkel bildad at lanternbärarne. Etter ett fyrverkeri sattes figuren i lägor och höll på att bränna upp då midnattsklockan ljöd. En tumma senare var allt åter tyst, utan i närheten af maskeradbalerna, der nöjets mera ihärdiga dyrkare dansade på den aflidne karnevalens graf och något försyndade sig mot Askonsdagens stränghet.