En timma senare satt konung Henrik III i sin bärstol på resa till Paris. Han skulle aflägga besök hos enkedrottning Catharina, hvilken bebodde hötel Beaussjour, för att derifrån i hennes sällskap begifva sig till hertigen af Anjou i Chåteau-Thierry, vare sig nu att denne var död eller lefvande. Herr de Crillon i spetsen för några schweitzare eskorterade konungen. Mauvepin hade utan krus tagit plats i den kungliga bärstolen. Just då man hunnit till byn Passy, varseblef konungen bakom en häck en åsna som betade på gräsvallen och vid sidan af denna åsna den munk han nyss låtit piska. Munken satt ihopkrupen och tuggade på en bit bröd. på konungen passerade förbi, möttes deras blickar, och den hemska eld som strålade ur den unge munkens ögon gjorde äfven denna gång samma starka intryck på konungen. Han vände sig till Mauvepin och yttrade: — Oh! hvad denne munk förskräcker mig! Under det bärstolen aflägsnade sig, följde munken densamma med blicken, i hvilken kunde läsas ett uttryck af det vildaste hat. — Jag skall hämnas! mumlade han. Han steg åter upp på sin åsna och återtog vägen till sitt kloster.