Göteborgsposten – 20 mars 1865, sida 1

ÅAAcAI —t———— — Nåväl! hvad besaller ni då, herr narr? frågado den hillebardier som vann och hvilken ej begärde bättre än att få öfvergifva partiet. — Mina herrar, det står en munk utanför porten. — Ja, den lille Jacquot, dominikanernas almosesamlare. — Alldeles. — Nåväl! hvad skall man företaga sig med honom? — Grundligt genomprygla honom, enligt den befallning konungen gifvit. — Är det ert allvar? frågade en landsknekt som ännu ej var rusig. — Mitt fullkomliga allvar, svarade Mauvepin. Att få med konungens samtycke och på hans befallning piska en munk, det var ctt icke ringa nöje för män af svärdet. Tärningpartiet blef öfvergifvet, man rusade ut, och munken som fortfor att anropa menniskors barmhertighet såg sig snart omringad af ctt tiotal rusiga män, hvilka betraktade honom med ett på en gång hotande och skämtsamt utseende. Mauvepin närmade sig honom. — Min stackars Jacquot, sade han, se här hvad konungen skickar dig. Med dessa ord lade han de två pistoler han hade qvar i munkens hand. Denne mottog pistolerna med girig glädje och lät dem försvinna i sin almosepåse; derefter drog han åt sig betslet på sin åsna för att åter taga vägen till Paris.