Göteborgsposten – 20 mars 1865, sida 1

Article Image
— 2 — ert, har helt enkelt, men onekligen ganska ärgånget, i gårdagens Aftonblad sormligen uppnanat J. A. H. att i enkla, klara och tydlia ord framkomma med sin anklagelse, med ina beskyllningar, hvilka Kofod antingen kan ( J idgå, eller tillmötesgå — men skona mig ör misstänkliggörelsens oklara antydningar — äger Kofod. Hvad tyckes väl om en sådan åtgärd af n löjtnant mot denne J. A. H. — han må nu ara en ringa person, eller den för oss okänle general Hatselius? Skall han sätta sig sfver att åtlyda uppmaningen eller skall han aga till orda, och blifva den som först förser len danske generalfiskalen med takta för anklagelsen, och sedan kallas till vittne att bekrätta den? Se der frågor som göras här och hvars lösning med spänd uppmärksamhet afvaktas. Det förefaller mig att löjtnant Kofods position är ojemtörligt bättre än J. A. H:s. För min del ville jag åtminstone i detta nu vida hellre vara hr Kofod än J. A. II. Ett raskt uppträdande kan visserligen öka den senares popularitet — hos Danmarks reaktionärer, men derigenom blir den förre än mera populär hos de sjelfständiga. Den andra polemiken föres mellan Dagligt Allehanda och Posttidningen. Allehanda hade härom dagen i anledning af notarien Ljungbergs föredrag om folkbanker några yttranden om tidens lämplighet för att nu göra sig till godo de förträttliga iderna till industriidkarnes och de arbetande klassernas sörmån!. Men detta var icke väl tryckt, förrän Posttidningen vips var till hands och förmenade, att till Allehandas uppträdande för arbetsklassens bästa kan föga lit sättas, då nämnde tidning dels påyrkat bibehållande at höga skyddstullar, hvarigenom arbetsklassens lefnadskostnad ökas utan motsvarande stegring i arbetslönerna, dels ifrat för skyddstullar på lefnadsmedel, och dels slutligen kämpat för bränvinsintresset. Allt detta hade dock Allehanda nog kunnat fördraga. Men icke då Posttidningen dristade sig säga: Dagligt Allehanda kan likväl vara öfvertygadt, att om det gäller att räkna antalet af dem som kräfva sin rätt mot protektionismen, och som alltför länge blifvit lidande på densamma, blir detta antal så öfvervägande, att D. A:s siffror måste sjunka till den största obetydlighet. — Se det var för starkt, tyckte den sistnämnda tidningen. De otvan kursiverade orden innebära, påstår den, en vink till den stora arbetande klassen, och Posttidningen tår ej ge några vinkar. Det är rysligt tarligt, när sotarmurrarne så nyligen ropat: ned med Wallenberg!En sådan anvisning har icke förekommit i någon officiel tidning i verlden — menar Allehanda, som tillika sätter i fråga om rikets ständer i längden kunna vara benägna att med särskildt statsanslag understödja en tidning, gom i skrifsättet alltid intager skandalskrifvarens ståndpunkt. Se det är ord och inga visor — eller huru? Såsom en typografisk kuriositet vill jag nämna att i två nummer af Allehanda förekommer en sju spalter lång med sju olika sorter stilar tryckt uppsats med rubrik: är häktade lokomotivföraren Riex fortfarande värdig och i behof af att genom allmänhetens försorg blifva försedd med rättegångsbiträde? Den temligen tydligt uttryckta frågan oaktadt, påstår författaren att hans afsigt med uppsatsen alls icke är att utöfva några påtryckningar och agitationer, hvaraf han säger sig ej vara någon vän. Det är med visshet kändt, att den kuri som skall hitföra den nu formligen ratificerade handelsoch sjöfartstraktaten redan afgått frår Paris, och kan en af dagarne hitväntas. Mot Iståndarne till traktaten äro icke litet rasande

20 mars 1865, sida 1

Thumbnail