Göteborgsposten – 18 mars 1865, sida 2

Råttegångsoch Polissaker. Poliskammareu. Timmermannen Johannes Andersson i Majornas 3:dje rote stod i går inför poliskammaren tilltalad för det han under en längre tid idkat en liten binäring sågom lönnkrögare. För att vittna emot honom voro inkallade sågrarne Carl Christensson och Leonard Olsson. Andersson yttrade först några dubier, huruvida poliskammaren vore rätta forum der detta mål borde handläggas och om det ej i stället hörde under lundträtten. Sedan polismästaren upplyst att han kunde vara fullkomligt lugn i detta fall, behagade A. förklara att han ingenting hade emot att afgifva svaromål. Tillfrägad om A. hade något jäf emot vittnena, svarade han att mot Leonard Olsson hade han ingenting att anmärka, men beträffande Christensson så hade denne alltid visat sig ha ett hatfullt sinnelag mot A. Så hade C. vid ett tillfälle, då han stått på en brädhög och A. under densamma, nedkastat något flytande ämne som träffat A. och fläckat ner hans rock. Med anledning häraf ville A. att C. ej skulle tillåtas vittna. Sedan Christensson förklarat sig ej hysa ringaste hat mot A. och att han vid det tilllälle den senare framdragit såsom exempel på hans mot svaranden hatfulla sinnelag, ej vetat att denne befann sig under brädhögen, fingo han och Olsson aflägga vittneseden, med öppen rätt för Andersson att framdeles styrka om han kan ha något lagligt jäf emot honom. Summan af deras vittnesmål var att timmermannen Andersson bade vid åtskilliga tillfällen försålt bränvin till timmermän, sägare o. s. v., samt bl. annat en gång sorsält sådan vara till Christensson på en Söndag. — Nå, hvad säger du om vittnesmålen, frågade polismästaren. — Jo, Olssous vill jag inte bestrida, svarade A., men Christensson har stått och ljugit på mig. Jag anhåller att Christensson måtte få böta för det han var öfverlastad d. 3 i denna månad. — Ja, det var af dig jag köpte bränvinet, svarade den förarglige Christensson smäskrattande. Som A., oaktadt hvad som mot honom förekommit, ej ville erkänna sig ha försålt något bränvin, uppsköts målet till Fredagen d. 24 d:s, då flera vittnon skulle höras. — Mureriarbetaren Anton Nilsson blef i förgår inmanad i polisvakten för det han kl. !, 9 på aftonen gjort unbrott i en bagaremästaren Larsson vid Torggatan tillhörig vedbod vid S:t Eriks torg och derstädes tillgripit — 3 st. vedträ. Bagaremästaren Larsson uppgas, då detta mål igår förehades, att han i ifrågavarande vedbod haft omkring 30 samnar ved men kunde ej säga om något förut bortstulits af detta vedforräd eller ej. Nilsson hade beredt sig inträde i vedboden genom att bryta upp en bräda i väggen l Anton Nilsson uppgaf att en person vid namn And. Johansson för någon tid sedan omtalat för honom att ved funnes i ifrågavarande vedbod, men att han ej sagt detta i afsigt att N. skulle gå dit och taga någonting. N. som saknade benningar att köpa ved för, hade i förgär erinrat sig detta och gått till vedboden, der han lossat en bräda som förut sutit temligen löst, hvarefter han genom den sålunda gjorda öppningen gutt in och tagit de tre träna. Något verktyg hade hade han ej användt för att lösgöra bräutan hade detta skett med blotta händerna. Målet remitterades till rådhusrätten och Nilsson blef för detta obetydliga tillgrepp, men som derigenom att det var förenadt med inbrott var af urbota beskaffenhet, i afbidan på ransakningen i rådhusrätten, införpassad till cellfängelset. dan, — I ett föregående polisreferat är berättadt om en minderårig flicka vid namn Augusta Charlotta Andersson, hvilken i går åtta dagar sedan stod i poliskammaren, tilltalad för stöld af en bomullskjol och kofta från en vind å huset n:r 19 vid Kronhusgatan, hvilka saker hon försålt till en hustru Krans i Haga samt en hos denna boende qvinna vid namn Charlotta Nilsson. Ehuru Charlotta Andersson erkändo sig till denna stöld, tilläts hon dock, på grund af sin minderärighet, att tillsvidare vistas på fri fot. Sedan dess har man fått reda på en mängd stöller, begångna