tiska sinne, hans klara, rediga och städse osörvillade blick gjorde honom särdeles lämplig till kommunalman och i detta hänseende erhöll han af sina medborgare många och hedrande fortroendeuppdrag, dem han på det samvetsgrannaste upptyllde. IIan var, som bekant, äfven medlem af stadsfullmiktiges rädssorsamling. I en ännu krafuull ålder angreps han af en obotlig och smärtsam sjukdom, som snart tärde på hans genom arbete och måttlighet härdade och otörsvagade fysik och slutligen förde honom i grafven, sedan han likväl först som en sann kristen och rävtskalfens medborgare beställt om sitt hus. Frid ötver den anspräkslöse i sitt kall outtröttligt verkande mannens stott! Aktad at sina medborgare, älskad at sina underhatvande och valsignad af de fattige etterlemnar han inom det samhälle han tillhört ett rent och fläckfritt minne.