Göteborgsposten – 17 mars 1865, sida 3

brandvägg ligger verkligen en bjelke på golsvet af denna svale, men på denna bjelke som till en del betäckes af brandkupan kunna blott nätt och jemt tvenne fullväxta personer sitta. Deras ställning måste dock dervid vara mycket obeqväm, alldenstund bjelken endast ligger omkr. fyra tum öfver golfvet. På sjelfva brandmuren finnes en afsats, på hvilken några smärre föremål skulle kunna läggas. Om emellertid rakknifven legat der och Anna Brita med sitt offer lutadt emot hennes venstra sida sutit på bjelken, så skulle hon, enligt hvad vid besigtningen på stället blifvit utröndt, omöjligen kunnat med handen räcka upp till afsatsen på muren och der taga knifven. Anna Brita vidhöll likväl fortfarande, att hon sträckt handen öfver axeln och fattat knifven, som legat på den omnämnda afsatsen a muren. Öfver platsen der hustru Persson och Lotta Audreasdotter skulle setat, fortfor ordföranden, finnes ingen bjelke, såsom af den anklagade uppgifvits, men väl en planka omkr. tio tum ölver afsatsen på brandmuren. Man har noga eftersett öfverallt på svalen, men inga blodfläckar finnas der, hvarken på den hvitrappade brandmuren, på hvilken ovilkorligen mäste märkts några spår efter det alldeles invid densamma begångna mordet, eller på tegelgolfvet, i hvars springor intet blod kan skönjas i murbruket, eller på väggen till skrubben midt emot. — Jag tvättade upp blodet, anmärkte härvid mörderskan. — Men du tvättade väl ej upp efter våggarne. För öfrigt har egaren till huset förklarat, att väggarne icke efter mordet blifvit omlimmade. — Det vore väl nu i sin ordning, om du, da så mycket talar emot dig, uppriktigt bekände under hvilka omständigheter brottet blifvit begånget. — Nej, jag har intet att säga, jug kan ej uppgifva andra omständigheter än jag redan gjort, jorklarade den anklagade ihärdigt. På hemställan af åklagaren beslöts att målet skulle uppskjutas till annan dag, för inväntande af kallelsebevis å den mördades fader, hvilken anses såsom målsegare.