Göteborgsposten – 17 mars 1865, sida 3

kättegangsoch Polissaker. Rådhusrätten. Ransakning företogs igår åter med Anna Brita Persson om mordet på Lotta Andreasdotter. En ofantlig menniskomassa hade infunnit sig för att åhöra densamma, och då dörren till sessionsrummet öppnades inrusade denna hop, till större delen bestående af löst folk, dervid klämmande en och annan qvinna som högt Jemrade sig. Sedan denna svallsjö af menniskor hamnat inne i det lyckligtvis genom en bänk och för öfrigt genom dombordet asskrankade rummet och lugnet i viss mån återvändt, börjades justering af protokollet vid förra ransakningen. Anna Brita Persson erkände protokollets riktighet. Under protokollsjusteringen tycktes mörderskan nu liksom förra gången bli uppskakad i samma mån som berättelsen nalkades den rysliga katastrofen. Nu liksom förut sjouk hon tillbaka på den bakom henne stående kistan, då dådet omnämndes, krampaktiga ryckningar, liksom härrörande från qväfda snystningar, genomflögo hennes kropp, och likväl — kastade hon en gång en blixtsnabb blick framåt liksom för att se efter hvilken verkan detta hennes beteende utöfvade på de närvarande. Till förhöret hade blifvit inkalla le dels den mördades fader Andreas Börjesson, dels hustrurna Carlsson och Nordsten. Andreas Börjesson hade ej infunnit sig, ej heller hade något kallelsebevis äå honom från kronobetjeningen i Mark anländt. Hustrurna Carlsson och Nordsten hade deremot på kallelsen infunnit sig. Den förra som vid de tidigare förhören i samma mål redan aflagt sitt vittnesmål upprepade nu detsamma. Hon hade samtalat med Lotta Andreasdotter angående dennas aflärer med hustru Persson och rådt henne att tillsäga munnen Persson om dessa ulfärer för att på så sätt få ut penningarne. Hon hade vidare efter mordet frågat hustru Persson efter Lotta, men dervid fått till svar åtskilliga för Lottas rykte förklenliga uppgifter öfver hennes försvinnande. Vidare hade hon efter mordet varit hustru Persson behjelplig att tvätta åtskilligt linne, som då befunnits vara särdeles illaluktande och bland hvilket funnos åtskilliga blodiga näsdukar. Slutligen hade hon vid det tilltälle då hustru Persson häktades för begången stöld i den i rummet stående soffan anträllat det rentvättade varet till den mycket omtalade kudden, på hvilken man misstänker att Lotta Andreasdotter blifvit mördad och som hustru Carlsson ett år förut lånat åt Anna Brita. Da hustru C. igenkände varet anställde hon, sedan Anna Brita blifvit förd i häkte, en liten extra visitation efter stoppningen till kudden, hvilken stoppning, som bekant, bestod af klutar. Dessa äterfunnos i skrubben innanför makarne Perssons rum, och tog då hustru Carlsson och instoppade större delen af klutarne i dynan. Åtskilliga al dessa klutar voro dock så styfva och hårda att hustru Carlsson åter kastade bort dem. Som det var skumt i skrubben, hade ej hustru Carlsson observerat att klutarne voro blodiga. Hon var ej närvarande då Anna Brita sprättade upp varet för att, sedan stoppningen blifvit uttagen ur detsamma, tvätta det. På tillfrågan, hvarsore Anna Brita, som uppgifvit sig flera gånger förut ha tvättat hufvudkudden då densamma till följe af hennes blodgång var nedsudlad, nu i motsats till de föregående gångerna tagit ut stoppningen då hon skulle tvätta densamma, svarade hon, att varet var mycket smutsigt och att hon ville återlemna detsamma rent till hustru Carlsson, som fjorton dagar förut på ängbåtsbron begärt att återfå kudden. Hustru Carlsson uppgaf vidare, att hon först julaftonen år 1862, således någon månad efter mordet, blifvit af en flicka som skulle uppbädda hennes säng uppmärksamgjord på att ölverdraget pa dynan bur spår efter urtvättade blodfläckar, och då dynan sedermera uppsprättades, befanns äfven en del af stoppningen nedblodad. Derefter hördes hustru Nordsten, af hvilken hustru Persson köpt den säng som befanns i makarnes bostad och i hvars inre befunnits åtskilliga till större delen afskrapade blodfläckar, hvarjemte en stor fläck af lefradt blod funnits på undra sidan af sängbottnen. Hustru Persson hade förut uppgifvit att dessa blodfläckar möjligen härledt sig deraf, att hennes man haft näsblod, men att sängen för öfrigt varit köpt af hustru Nordsten och att blodfläckarne måhända förskrefvo sig från den tid då denna egde densamma. Hustru N. förklarade likväl att i sängen, hvilken hon blott en kort tid innehaft och som blifvit köpt ny på torget, bestämdt ej funnits blodfläckar då hon sålde den. Tillfrågad härom, förklarade Anna Brita att hon ej kunde bestämdt säga att sängen var blodig, då hon köpte den af hustru N. Ordföranden erinrade henne vidare att just midtemot der Lotta Andreasdotter skulle legat med halsen var sängen blodig. — Men hennes blod var det ej, försäkrade hustru Persson, och tillade vidare, hvad hon vid förra förhöret yttrade, att hennes dom ju blefve densamma, vare sig att hon dödat den mördade i sängen eller ute på svalen, och att hon således ej hade något skäl att lördolja sanningen. Ordföranden öfvergick derefter till en beskrifning öfver svalen, der enligt den anklagades uppgift mordet skulle ha blifvit begånget. Utefter en hvitrappad