Göteborgsposten – 17 mars 1865, sida 1

rum tör en mera förståndig och rättvis lösning. Nordens delaktighet i denna angelägenhets ordnande är stor och askall förvisso, om ej förr, framträda vid den afgörande lösningen, då det äfven skall visa sig, om icke den skandinaviska stämningen här inom landet är större än någonsin, ehuru den behölver gynnsamma konjunkturer för sitt bestämdare framträdande. Efter att ha omnämnt, det den civila tyska förvaltningen i Slesvig förbjudit begagnandet inom skolorna derstädes at de hittills brukliga danska skolböckerna och i deras ställe anbesallb andra, hvilka ej äro af så veiderdansk tendens, säger Köln. Zeit. : Underrättelsen tyckas vara af ringa betydelse, men man behöfver dock endast något närmare betrakta saken, för att komma till en riktig uppfattning af det tröstlösa förhållande, som nu är rådande i Nordslesvig. Folkskolelärarne på landet äro nu nästan de enda tjenstemän af dansk härkomst och språk, som afven inom den danska delen af Slesvig lemnats qvar i sina befattningar af det segrande tyska partiet. Vi erinra om, att denna danska del ej är liten; en blick på den af vår tyske landsman Kilpert, som man säkerligen ej kan tillvita partiskhet för danskarne, utkastade spräkkarta öfver Slesvig är tillräcklig, för att låta oss finna, att den danska delen är den större. Den rent tyska delen at Slesvig upptager föga mer än en fjerdedel af hertigdömet, den danska nästan hälften, det öfriga är, den lilla af Friser bebodda landssträckan oafsedd, af blandad nationalitet. Befolkningsproportionerna visa sig något gynnsammare för tyskarne. Vid de tyska vapnens seger blefvo de af danskarne insatta embetsoch tjenstemän fördrifna, bland dem ganska många tyskar, derför att man tillvitade dem danskt sinnelag. Omkring hundra prester, flera hundra dvila tjenstemän, högre och lägre inom alla möjliga grenar af förvaltningen blefvo atsatta och till stor del förjagade, hvarvid man mången gång knappast förunnade dem 24 timmars tid, för att inpacka sina saker. Och om de under mörker och dimma ännu en gång smogo sig in i sina hem, blefvo de under hotelser åter förjagade. Allt detta kan ha varit godt och vackert; en bekant tysk politiker sade oss villochmed, att det gjorde honom ondt, att härunder ej några danskar blitvit ihjälslagna; han skulle gerna velat subskribera för de esterlemnuue. Dock, detta var förlidet år under jäsningstiden; nu skall man kanske tänka lugnare öfver saken. För egen del tillstå vi, att det skulle gjort oss djupt bedrötvade och nedslagna om den sorgliga nationalitetsstriden från tysk sida först tläckats med blod. Danskarne ha visserligen lävit mycket komma sig till last, men de ha likväl ej mördat någon enda tysk eller ens fasthållit någon sådan längre tid i fängelse. Vid de många afsättningarne i Slesvig var det sällan och endast undantagsvis tal om, att den afsatte zJort sig skyldig till något brott mot utöfningen af sin tjenst. Det var tillräckligt, att en tjensteman insattes af danska regeringen eller att han svurit konung Christian IX huldhetsed (hvartill han dessutom på förhand förbundit sig), 10ör att tjenstemannen blef utan undersökuing afskedad utan pension. Huru mången slyktade ej med hustru och barn medellös till Kopenhamn, der eländet väntade honom! Ty man må betänka, att antalet af de fordom af dauskarne fördrifna tyska civila embetsmån och prester var ojemförligt mindre, att Tyskland är ett stort, rikt land om 40 millioner, och att det likväl föll sig svårt, att nödtorftigt sörja sör alla fordrifna slesvig-holsteinare. Dock, den storartade omgedtaltningen inom kyrka och stat kan ha varit nödvändig, Tjenstemännen, så försäkrar den slesvig-holsteinska pressen, blefvo ej för sin danska härkomsts skull forjagade, utan för sitt landssientliga, resp. landsforädiska sinnelag. Nå, det kan vara nödvändigt Om nu i Slesvig tyskurne skola råda öfver danskarne, liksom förr danskarne öfver tyskarne, så kan det vara ogörligt, att hålla personer qvar vid deras poster, hvilka af hjertats grund hota den nya tyska regeringen och längta efter återförening med Danmark, såsom danskarne i Nordslesvig högt tillkännagasfvo för någon tid sedan i Christian IX:s närvaro. Men låtom oss betrakta de följder, som uppstå deraf, att efter det sista fredsslutet en nationalitets herravälde öfver den andra skall fortbestå. Alla samvetslösa eller okunniga demagogers försäkringar, att hela Slesvig är af tyskt sinnelag, ja tyskt till härkomst och språk, ha bevisat sig vara osmakliga fabler. Danskar och tyskar stå i Slesvig oförsonliga emot hvarandra, och bland danskarne är det endast få och till det mesta förfallna subjekter, som vända sig ifrån sitt sådernesland och gå öfver i det tyska lägret. Alla öfriga längta efter återförening med Danmark och motse vid hvarje vändning i politiken den dag, då de skola taga hämnd på sina plågoandar: ty som sådana anse de tyskarne. Vår portfölj ligger full med skri af smärta trån Nordslesvig, hvilka vi