Göteborgsposten – 15 mars 1865, sida 2

Vid ett föregående polisförhör med Börjesson påstod han sig, såsom man af föregående referat torde minnas, vara fullkomligt oskyldig till stölden. De penningar, med hvilka han under några dagar efter det ifrågavarande stöld blifvit begången visat sig så frikostig, sade han ha varit frukten af hans egen sparsamhet. Hela summan skulle ha utgjort 8) rdr, deri inberäknadt 5 rdr som Börjesson lånat af samme Joh:s Mattsson, från hvilken stölden skett. Dessa uppgifter vidhöll B. äfven vid gårdagens förhör. Hela vintern sade han sig ha förökat sin sparpenning, användande till sparbössa en västficka, utan att hans hustru egde ringaste aning om en sådan omtänksamhet hos sin man. Onsdagen efter stölden hade B. öfverraskat sin hustru med att lemna henne 3 rdr, hvilket så mycket mer förvånade denna, som det annars brukade vara hon, som fick lemna B. penningar. — Hvar fick du de 3 rdr ifrån, som du lemnade din hustru på Onsdagen? frågade polismästaren. — Dem tog jag af sparpenningarne. — Du säger att du hade 3). Af dem påstår du att hustrun fått 3. De återstående 53 kunde ju omöjligen ha räckt till ett sådant lefnadssätt som du förde under ett par dagar? — Jag har ej haft mer än 8), svarade B. ihärdigt. Arbetskarlarne Anders Andersson och Janne Andersson voro inkallade för att lemna upplysningar i målet. Den förre berättade att han Onsdagen efter sedan stölden skett sammanträffat med B. på Corners krog och då fått låna af honom 74 skilling, för hvilka penningar de tagit sig hvar sin sup. — Hur kunde det falla dig in att få låna af B2 frågade polismästaren. — Han var full, svarade Andersson naivt, och så hörde jag att en annan nyss förut fick låna 5 skilling af honom. Var beskedlig, Börjesson, sa jag, då och låna mig 74heskilling, men jag vet inte när jag kan betalatt tillbaka. Andersson sade att han ej såg B. innehafva mera penningar än dem A. fått låna. Janne Andersson hade varit med B. på en annan krog och förtärt bränvin, på hvilket B. bjudit, men hade ej sett huru mycket penningar B. innehaft. Den vidare ransakningen i målet remitterades till rådhusrätten, i afbidan hvarpå B. kommer att qvarsitta i cellsängelset. — Snickeriarbetaren C. G. Söderberg undergick äafvenledes i går fortsatt ransakning rörande den stöld af ett par korderoysbyxor från grosshandlaren S., hvilken Söderberg skäligen misstänkes ha begått. Söderberg uppgaf fortfarande att han för 53 rdr köpt det ifrågavarande plagget af en person som han ej kände. — Om jag kunde komma på fri fot några dar, tror jag nog jag skulle få reda på honom, försäkrade Söderberg, hvarefter han i några allmänna drag försökte beskrifva huru den okände personen såg ut. e Månglerskan Elin Lindqvist, inkallad för att upplysningsvis höras, berättade att S. kommit och erbjudit henne att köpa de ifrågavarande byxorna, samt på hennes fråga om orsaken hvarföre han ville afyttra dem, svarat att han befann sig utan kondition och derföre vore i behof af penningar. Hon hade då sagt sig ej sjelf vilja köpa dem, men mottagit dem för att söka fa dem försälda till någon annan. Detta hade också efter en vecka lyckats, då hon försålt dem till en bonde för 10 rdr, hvilka penningar S. sedermera erhållit. Köparen hade hon sedan ej kunnat få reda på. Hon hade ej tagit något för sitt besvär, emedan hon tyckte att S. sett så betryckt ut. — Hvarifrån hade S. fått de 53 rdr, för hvilka byxorna köptes? frågade polismästaren. — De hade jag vunnit på kortspel, biljard och dame. — Skulle S. med ed kunna bekräfta sanningsenligheten af sina uppgifter? — Ja, när som heldst, svarade Söderberg, närmande sig ändan af bordet för att lägga fingrarne på bibeln. Den vidare ransakningen i målet öfverlemnades till rådhusrätten. S. återförpassades till cellfängelset.