Göteborgsposten – 15 mars 1865, sida 2

— Ja, ers majestät. Pagen som hade en så dålig tanka om herr de Crillons fintlighet hade ett högst kuriöst utseende och sätt att skicka sig. Af hans gula hår, blå ögon och bleka ansigte kunde man ej se om han var femton eller trettio år. Han var storväxt, något puckelryggig och hade sneda, mycket smala ben. Man kallade honom Mauvepin. Men Mauvepin var blott ett öknamn, om hvars uppkomst det skulle vara temligen svårt att afgöra. Hans verkliga namn var Maurice dUzes; han tillhörde det hertigliga huset af samma namn och var utan tvifvel genom sin börd berättigad att bli page hos konungen, ty Henrik III tyckte ej om vanskapliga personer. Konungen betraktade honom, och för första gången märkte han att Mauvepin hade ett utseende som förrådde qvickhet, och att hans ögon lyste af elak skälmaktighet. — Du skulle kanske kunna hitta på medel att roa mig, du? — Kanhända. — Och på hvad sätt? — Först och främst skulle det fordras, att ers majestät frigjorde mig från mina åligganden som page och i stället gjorde mig till sin narr. — Du vill bli narr? — Ja, hofnarr. — Och om du blir min narr, skall du då roa mig? — Jag hoppas det. (Forts.)