Göteborgsposten – 14 mars 1865, sida 3

Unsändt.) Till Fru Louise Michaöli. Den 11 Mars. Säg du, hvars toner från ditt hjerta brusa Ljuft som ur rosens blomkalk doftet går, Ar det ej Edens palmer som dem susa? Ej näktergalen som dem svärmiskt slår? En trollmakt i dem bor — och vore verlden Så gåtlik, kall som sfinxen på en graf, Hon blefve klar, hon finge glöd på färden Bland vågorna i dina toners haf. pörtrollningen är slut... det Eden öde Som blommade en stund... förstummad är Den eolsharpa, i hvars toners flöde Den dämon glömdes, som på hjertat tär. Farväl du blott af välljud skrifna saga — Du dröm, hvari jag gerna ville dö! Att dö i välljud, o det är att taga Genvägen till lycksalighetens ö. Ett sorl af jubel till din ära klingat, En vår af blommor regnat i ditt sköt: Det är den stora, sköna verld som bringat Dig hjertats gärd för hvad den, tjusad, njöt. Tag ock den ros, som ingen såg, ej blänkte, Men bröts som suck uti ett hänryckt bröst, För nektarn, du uti din sång det skänkte, För perlan i dess djup af himmelsk tröst. — — — MB