Göteborgsposten – 14 mars 1865, sida 3

aflattadt i så starka ordalag, att ingen boktryckare vågat trycka det, deremot går det i avtographierad afskrift ur hand i hand. Den s. k. sjuke senatorn kallar septemberkonventionen en montruositet i de franska annalerna, en antifransysk handling, en skriande motsägelse mot kejsarens hittills städse kända och upplysta politik och mot allt, som sedan 17 år kommit omedelbart ur H. M:ts mun och penna i denna stora romerska fråga, med hvilken Frankrikes väsendtligaste intressen och tillochmed ära äro sammanbundna. Senatorn kallar vidare konventionen för det första beslutsamma och otvetydiga steget på den förderfliga väg, på hvilken farliga vänner, blinda verktyg för sluga och förslagna fiender, söka att sedan 4 år tillbaka locka kejsarens regering in, en väg, som ofelbart uppställer, i strid mot Napoleon III:s program om försonlighet, fred och framåtskridande, prins Napoleons kullkastande, revolutionära program. Förf. klagar vidare: ÅAck, hr president! skola vi då vara dömda till att å vår sida utropa: Olyckliga Frankrike, olycklige kejsare! ... Vi gå, ja vi rusa gräsliga katastofer till AA1