Göteborgsposten – 14 mars 1865, sida 1

— Bah! — Sade ni mig ej att under det konungen af Navarra och gascognarne foro att i sällskap med or njuta al stiftsdomaren de Panesterres gästfrihet, gick No ombord på en båt och begaf sig nedåt Loircfloden till herr dEntragues? slott? — Det är verkliga förhållandet, Nancy. — Och Lahire blef tillika med den gamle Hardouinot qvar vid qvarnen. — Alldeles. — Nåväl! berätta mig först huru ni kom ut ur oublietten. — En del af natten åtgick för att göra gluggen tillräckligt vid. — Men slutligen kunde ni krypa igenom? — Ja visserligen. — Och er kamrat likaledes? — Min kamrat ifven. — Och jag kan föreställa mig, sade Nancy, att då ni en gång kommit ut ni ej brydde er om att stiga tillbaka upp i slottet? — Visserligen icke. Vi kastade oss i floden och summo till qvarnen. — Var Not återkommen då? — Noö hade nyss anländt och rådgjorde med Tahire om hvad som var att göra, ty sedan föregående dag hade man hvarken hört talas om konungen af Navarra, gascognarne eller mig.