Göteborgsposten – 11 mars 1865, sida 2

A — AAAAc — — — IIenrik af Navarra erfor en skakning genom hela kroppen och ofrivilligt tänkte han på sin stjerna. — Nåvill, sade Catharina, jag har småningom blifvit ötvertygad om den jernhårda nödvändigheten. Småningom har min starka själ böjts under öd ts slag; småningom har modren till de fyra furstar som tycktes ha bort kunna försäkra huset Valois om en lang tillvaro i verlden gjort sig förtrogen med den förskräckliga tanken att familjen Valois skulle utslockna. Catharina böjde pannan liksom under tyngden af en berhörd smärta. Böarnaren blef rörd. Henrik fattade hennes hand och förde den till sina liippar. — Men ers majestät, sade han, min kusin Henrik af Frankrike är ung och stark, han skall regera! — Ja, men .. efter honom? — Han kan ju få en son? . Catharina skakade på hufvudet. Derefter fattade hon i sin ordning Henriks hand och tryckte den. — Hör på, sade hon, vill ni bli min allierade? — Jag vill det, ers majestät, svarade Henrik. — Vill ni hjelpa mig att försvara denna franska thron som Guiserna trakta efter? och, tillade hon i sorgsen ton, som kanhända en dag blir er egen? — Jag vill det, sade Ienrik. — Nävil! kom då .. kom och var i detta fall min son! Catharina visade ett utbrott af ömhet för denne man, som hon sålänge förföljt med sitt hat, liksom alla som hon misstänkte ha några planer på Frankrikes thron. Hon