Göteborgsposten – 10 mars 1865, sida 3

språk lyder, tyckes den uppfostran hr kadetten får vid Carlberg här vara väl skarpt markerad. Och till den unge martissonens ursäkt för sitt beteende kan väl icke såsom skäl antagas den omständigheten, att sadren, en f. d. exekutionsbetjent, skänkt sonen sitt eget vackra namn Jönsson. — Emellertid höll den lille kadetten, hvars roll utföres af en yngling, anställd vid Bankens sedeltryckeri, på att vid skarpskyttarnes 3:dje representation, å Södra teatern, ej få uppträda, och se här orsaken. Gossen anhöll hos sin chef, föreståndaren för tryckeriet hr B., att i och för aftonens soire få bli ledig från tjenstgöringen en timma innan denna slutade; men då hr B. fick veta att det var för att dapela med skarpskyttarne, nekades han med vite af tjenstens förlust. Den unge skarpskytten sväljde sina tårar och gråten satt i halsen, men efter ett ögonblick yttrade han beslutsamt: egit mig då mitt afsked, ett löfte till kamraterna bör ej svikas! Och han fick det utan betänkande. Efter hvad jag hört, skall 9:de kompaniets chef, hr Sohlman emplojerat den raske ynglingen å sitt boktryckeri. Men apropos spektakel, så äro militärteatrarne i Svea Gardes kasern och kronobageriets hus ej de som minst freqventeras af all. mänheten. Den förstnämnde dirigeras at fanjunkaren Blixt och Artilleriteatern af den som lyckad amatör bekante styckjunkaren Wetterberg. På den sistnämnda scenen har nyligen gifvits ett stycke kalladt: Fostersonen, författadt af en ung trumpetare, hvilken sjelt uppträder gom älskarinna och skördar välförtjent bitall. Dessa begge teatrar äro, troligen i anledning af den billiga entren, fyllda hvarje afton, ett förhållande, som med få undantag äfven inträffar i Davidssons norra paviljong, der man under representationerna kan dricka sin tuting och röka sin cigarr i salongen och erlägger vid ingången 50 öre. I sammanhang med det låga priset på biljetter inträffade häromdagen följande lilla episod. Direktören för sistnämnde teater tog neml. sig friheten göra uppvaktning hos en af hufvudstadens tidningsredaktörer och lemna ett par fribiljetter. Redaktören, som är en utmärkt fin och nobel herre, refuserade tillbudet, tilläggande: sför det billiga priset kan man naturligtvis icke pretendera några talanger, och för öfrigt spelar väl herrskapet för en viss publik? Direktören fann sig dock genast och lärer svarat: Ursägta min herre, er tidning kostar blott hälften mot de andra, och ändock är den ju redigerad med talang, eller hur? Figge.