Göteborgsposten – 10 mars 1865, sida 3

Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 6 Mars. De nordiska vinternöjena, slädpartier, skridskooch kälkbacksåkning, har Stockholmspubliken tills dato i fulla drag njutit af. Nästan hvarje dag har man å Djurgården sett större och mindre slädpartier gästa Davidsson, Klingberg och Fritz, Franska värdshuset icke förglömmandes, utom alla dem som tagit sitt parti och farit till Lidingöbro för att äta lake, något som inom parentes sagdt är att fara öfver ån efter vatten. I skridskobanorna emellan Nybroviken och Djurgården ha tills sent på astnarne besökts af unga damer och herrar; hoffröknar och gardesofficerare, pensionsmamseller och gymnasister, grosshandlare och cameliadamer, kadetter och balettelever, alla med stålskodd fot i mer och mindre lyckade kaprioler på det hala. Men bland alla dessa har man äfven haft nöjet att se de unga tjusande fruntimmer, som vid simuppvisningen hos mille Nancy Edberg med så mycket behag dansa böljorna, äfven tillegna sig konsten att med samma grace dansa ofvanpå dem. Efter jag kom att tala om damer?, så låt oss nu som hastigast vidröra en annan sorts, som, gudskelof, lysa genom sin frånvaro. Sedan de mer och mindre kortkjortlade och bararmade mamsellerna med sina toujoura visor afdunstat från hufvudstadens schweizerier, ha dessa om aftnarne också varit rensopade — på publik. De fordom så leende odaliskerna tramföre den af spegelglas och gnistrande karaffiner i alla regnbågens tärger skimrande skänken höllo en tid på att bli förtviflade och resa till Finland eller St. Petersburg. Konditorerna funderade starkt på att nedsätta sodavatten och bäjerskt öl srån 25 till 20 öre och till på köpet annonsera att färska bisquiter serveras till konjaken i stället för de vanliga sockerbitarne, under det en och annan tänkte slå vantarne i bordet. Förståndet stod rakt stilla, som arbetet vid Nationalmuseum, och under tiden voro lokalerna så gäsifria som möjligt. Men midt under den dödstystnad som rådde, började hr Sundberg vid Vesterlånggatan kalla sitt kasåe: Sundhetsbyrår och serverade sundhetspunsch, att intaga såväl på morgonsom aftonqvisten, och oaktadt eotablissementet är så godt som vägg i vägg med apoteket Engeln?, der hr Morrisons berömda helsopiller säljas, fick hr S. nu mer folk än det brukar vara i Finska kyrkan om söndagarne. Att de andra schweizarne sågo snedt på Sundbergska apoteket faller af sig sjelf som gamla krokaner. Men ett, tu, tre etableras s. k. jernvägskafeer, der skänkmamsellen vid disken benämnes konduktör och pigorna eldare. Lokomotivföraren är naturligtvis värden sjelf och gästerna passagerare. Man begär en hel kupe för 8 personer till Halsberg och blir serverad med en but. punsch. För de Göteborgare, som komma hit upp och helsa på kafget N:o 55 vid Drottninggatan och på förhand önska veta tariffen, tog jag mig friheten uppteckna den: ariff. 1 kunglig kupk — 1 but. Champagne. 1 biljett 1 klass — 1 glas sherry. 1 do 2 d:o — Konjakstuting. 1 do d: till Telge — 1 glas punsch. Förköpsbiljett till 2 kl. — 1 konjak. I biljett 3 kl. — Arrakstuting. 1 d:o 4 kl. — Romtuting. Blandade tåg — Vinoch konjakstuting. Godståg — Äggtuting. IIundbiljett — Sockerdricka. Stoppsignal — Soda med is. IIxvisselpipa — Cigarr. Cokes — Snus. För närvarande finnas blott 3:ne dylika kafeer, men då dessa hvarje qväll äro talrikt besökta af lustiga passagerare, kan man taga för gifvet att fler än en konditor slår sig på att bli stationsinspektor. I den tillfällighetspjes, som hr Hodell): skrifvit för 9:de kompaniet af Siockholms skarpskyttekår, förekommer bland andra tyck kade typer en liten kadett, som skäms för sin far, då han i sällskap med en äldre grad-. passerare möter gubben på Ladugårds i 1111.