Göteborgsposten – 8 mars 1865, sida 3

ofta besöka honom under min vistelse, hvilket jag också gjorde. Vid sin återkomst till Teheran uttryckte Shacken sin önskan att råka honom och han blef otficielt presenterad: — Vi kommo älven att tala om Ilerat. Nasr edin Shah frågade mig i hvilket tillstånd jag lunnit staden. Jag svarade att Herat var blott en askhög och att innevånarne bådo för II. N:ts i Persien välgång. Konungen sattade genast meningen af mina ord och yttrade i sin hastiga ton: Jag har ingen smak för ruinerade städer. Vid slutet af min audiens yttrade han sin förväning öfver den resa jag gjort, gal mig Lejonoch Sol-ordens fjorde klass samt lät mig skrisva en kort berättelse om min färd . Författaren slutar på följande sätt: Underbart i sanning är vanans inflytande på menniskan. Ehuru mitt återvändande till höjdpunkten af nu existerande varierande grader at civilisation — till den europeiska — skett så att säga gradvis, så synes mig allt här så öfverraskande nytt, liksom hade allt hvad jag förut erfarit at enropeisk civilisation varit blott en dröm och jag sjelf en asiat. Nina vandringar ha lemnat mäktiga intryck på mitt sinne. År det väl öfverraskande, om jag understundom står förvirrad, likt ett barn, på Regent street eller i den britiska aristokratiens salonger, tänkande på Centralasiens ödemarker och på kirghisernas och turkomanernas tält.