Göteborgsposten – 8 mars 1865, sida 3

ade qvantum utgör 600000 tir. Resor i Centralasien. (Forts. fr. N:o 51.) Då den resande sade sina beskyddare vid den turkiska beskickningen farväl, lemnade nan de europeiska innevånarne, utom tvenne it hvilka hemligheten af hans resa anförtrodles, i den öfvertygelsen, att han reste till Meshed. Han begaf sig dock i sällskap med de trasiga pilgrimerna från Teheran mot Astrabad och Kaspiska hafvet. På fjerde dagen hade de hunnit till Firuskuh. Derefter begaf han sig till Seri jemte hans följeslagare, hvilka reciterade och sjöngo Telkins — i förbigående sagdt religiösa sånger — och derifrån till Karatepe, hvarest författarens verkliga karakter misstänktes, ehuru han på ett ganska fiffigt sätt redde sig ur svårigheten. De stego nu alla ombord på ett skepp för att passera Kaspiska hafvet, men han hade dervid nära nog blifvit upptäckt af de ryska tulltjenstemännen som besigtigade lasten. Då de åter stego i land, blefvo de gästfritt emottagna at Khandjan, som välkomnade dem till sitt tält. -Döm om min förväning, skrifver han, då qvinnor af den största skönhet och tillochmed flickor skyndade fram för att omfamna mig. Hadjin bad honom göra en kort promenad med sig och gaf honom några kloka råd, bland annat att helt och hållet aflägga sin karakter af eflendi och bli dervisch till kropp och själ. -Ni måste redan ba iakttagit, att både jag och mina kamrater gifva allmänheten vår fatiha (välsignelse). Detta måste ätven ni göra . . Ni känner formen för välsignelsen; antag derföre en allvarsam min och utdela er fatiha; ni kan äfven gilva den heliga nefes (andedrägt) då ni kallas till sjuka, men förgät icke att på samma gång utsträcka er hand, ty det är väl bekant att vi dervischer lefva på dylika handlingar af fromhet, och de äro alltid färdiga med en eller annan liten present. Den resande lofvade att ställa sig detta råd till efterrättelse. Det var honom en mycket angenäm känsla att nu kunna fritt röra sig på en jord, som hittills varit så litet känd af europer. Den resande förvärfvade sig stort förtro ende genom att för en annan af sina följeslagare gifva ett slags kommentarier öfver sentenser ur Koran. Hans försigtighet bjöd honom likväl att icke å sin sida vara alltför frågvis. Likväl hade han ej tillbragt en vecka i Gämushtepe förrän han gjort bekantskaper ötverallt. Han var nu i stånd att intränga i hemligheterna af folkets samfundsförhållanden, att undersöka de talrika utgreningar och familjer, i hvilka stammen är delad, och så vidt som möjligt bilda sig en id om de band, som hålla tillsammans skenbarligen så oeniga och kaotiska elementer. — Under denna del af sin resa observerade han att perserna på det grym maste sätt misshandlade sina slafvar. Mr Vambery skulle kunnat för egen räk ning hyra en kamel, men han nöjde sig, på tillrådan af tvenne vinner, försigtigtvis med satt blott hyra del i en kamel, för att ej vis: sig vara alltför förmögen. Han visade äfver Astor klokhet i sin behandling af en viss emi Mahomed af Candahar, hvilken äfvenledes miss tänkte honom. En annan person, Kervanbasi som vid början af Stora öknen förenade si; med karavanen och öfvertog dess ledning, miss tänkte honom äfven. Inne i öknen mötte d en halfvild man, som med höjd lans rusade p dem, men som lätt lugnades. Sedan de ut stått svåra lidanden genom törst i denn öken, anlände de till Khiva, hvarest den re sande kallades till audiens af khanen. Folk hopen lemnade på alla sidor plats för honor och hans bröder. Det var mycket lugnand för mig, säger författaren, att höra qvinno na, pekande på mig, yttra: So der är derv schen från Konstantinopel, som skall gifva kh: f nen sin välsignelse. Må Gud låna sitt öra ti hans ord.