Göteborgsposten – 7 mars 1865, sida 3

Campbell anhöllo om tillåtelse, att få passera genom våra linier till Washington, för att som fredskommissarier konferera mod presidenten. De tillätos af generallöjtn. att komma till hans högqvarter, för att der afvakta presidentens svar. Major Eckert afsändes, för att i general Grants läger emottaga de trenne herrarne från Richmond. Majoren hade uppdrag, att aflemna en afskrift af presidentens bref till hr Blair samt en till dem ställd och af majoren undertecknad note, genom hvilken de direkt underrättades, att de skulle erhålla tillåtelse att passera våra linier, om deras afsigt vore, att begifva sig till en oformel konferens på basis af det ofvannämnda brefvet af d. 18 jan. tillhr Blair. Ifall de skulle skriftligt lemna sitt bifall härtill, hade major E. i uppdrag, att ge dem säker eskort till Fort Monroe. der en från presidenten kommande person skulle sammanträffa med dem. Då det efter en berättelse om deras samtal med general Grant kunde anses sannolikt, att de på ofvan angifna sätt skulle ingå på det gjorda vilkoret, uppdrog presidenten åt statssekrereraren, att vid den förväntade oformela konferensen representera denna regering. Sekreteraren anlände till Fort Monroe under natteu till d. 1 febr. Major Eckert underrättade honom om morgonen d. 2 febr., att de personer, som kommit från Richmond, icke skriftligt accepterat det vilkor, under hvilket de tillåtits åtfölja honom till Monroe, Majoren hade telegrafiskt underrättat presidenten derom i Washington. Så snart presidenten erhöll underrättelse härom, afsände han ett telegram, som återkallade sekreteraren till Washington. Tsamma ögonbliek gjorde sekreteraren sig redo att återvända, då general Graut telegraferade samtidigt till krigsministern och statssekreteraren, att herrarne från Richmond antagit det uppställda vilkoret, och general Grant tillrådde ifrigt presidenten att personligen konferera med herrarne från Richmond. Under sådana omständigheter qvarstannade statssekreteraren på presidentens befallning i Fort Monroe och presidenten sammanträffade med honom derstädes på aftonen d. 2 febr. Herrarne från Richmond befordrades under dagens lopp på en Förenta Staterna tillhörig transportångare utför Jamesfloden och ångaren ankrade på Hamptons redd. Konferensen var alldeles oformel. Ingen sekreterare, skrifvare eller annat ögonvittne fanns. Intet skrefs eller upplästes, Samtalet, fastän allvarligt och fritt, var å båda sidor lugnt, artigt och vänskapligt. Herrarne från Richmond inläto sig på ett temligen indirekt sätt i diskussionen och de uppställde inga kategoriska fordringar, lika litet som de utialade formliga vilkor eller absoluta vägranden. Det oaktadt blefvo under konferensen, som varade i fyra timmar, de olika stridiga punkterna mellan regeringen och de konfedererade klart och tydligt framhållna och på ett uttömmande, insigtsfullt och vänskapligt sätt diskuterade. Det öfriga är utan intresse, alldenstund det på förhand är bekant, att underhandlingarne strandade.