Göteborgsposten – 7 mars 1865, sida 3

Algeriet, tyckes inom kort skola komma till utförande. Det nödiga kapitalet säges vara sammanbragt. Flottan skall isynnerhet användas för transport af mineralier, marmor och timmer från Algeriet och för förarbetning af dessa olika produkter, skola andra bolag bildas, hvilka skola ansluta sig till handelsflottan. Baron Rothschild har, för att bryta epetsen af den. inom turinerparlamentet mot jernvägsförsäljningen resta opposition, tecknat 10 millioner för genombrytandet af Mont Cenis. Pariserkarnevalen, d. v. s. den eskort som man i år lät beledsaga den traditionele fete oxen, har utfallit mera lysande än på 15 år. Den s. k. Bouillon-Duval, som utom trenne slagterier eger 90 eller 100 bouillonsanstalter, der man äfven kan spia, har neml. velat bestå de feta oxarne och utmärka sig genom anordnandet af ett helt ståtligt såg. Det:za bestod af soldater, bönder, glada tjensteflickor och chineser. Karnevalen har äfven bragt till verlden en annan vigtig nyhet: kuskarne i Paris ha neml. begagnat den nuvarande glada tiden, för att äfven grundlägga åt sig en egen tidningsorgan. Densamma heter Union des cochers, kostar 3 fres pr qvartal och utkommer d. 5, 15 och 25 i hvarje månad. På denna tidnings byrå skall hvarje å bladet prenumererande kusk finna alla medel för sitt försvar, om ett polisprotokoll uppsatts emot honom. För 10 centimer få de en försvarare vid den enkla polisrätten: en Malesherbes för två sous! Byrån är öppen från kl. 7 på morgonen till 10 på aftonen, således på visst sätt permanent. Profnumret lofvar bistånd åt hvarje betryckt kusksjäl, begär för gamla, uttjenta kuskar ett invalidhus etc. Bladet skall meddela — teater och litteraturartiklar. Kritiken flyttar ut på kuskbocken! Det är ännu ej bekant, om de åkande skola komma i bladet, som ge för litet drickespenningar. I Lithauen äro verkningarne af Muraviews bödelsherrskap för upprorets kufvande störst och dystrast. Sjeltva de officiela ryska tidningarne måste nu göra sådana erkännanden som detta: Endast i de förnämsta städerna, i närheten af jernvägarne visa sig ännu tecken af en ringa samfärdsel. Men aflägsnar man sig några werst från stora vägen, så påträffar man ingen resande, ingen lefvande varelse. Kommer man in i en by, så tror man sig ha kommit till en törtrollad plats. Man hör ej ett ord, intet genljud, allt tyckes vara utdödt. Endast vindar susa, och här och der tjuta hundar. Öfverallt är död och förstörelse. Från Wilna till Grodno är det truktbara landet förvandladt till en öken. — Det andas en mördares rysliga bekännelse i dessa ord. I Warschau kringspridas åter i massa revolutionära proklamationer. Polisen säges ha uppspårat, att de förskrifva sig från några kloster. Krigsrättslig undersökning har redan inledts emot dessa. Italiens deputerade kammare diskuterade d. 24 febr. frågan om dödsstraffets afskafkaade. Af trenne talare yttrade sig två derför. Justitieministern afgaf den förklaring, att regeringen skall tillkännagifva sin ståndpunkt i frågan, då under förhandlingarne kammarens åsigter tillräckligt tydligt lagts i dagen. Man slutar häraf, att regeringens förut visade bestämdhet emot afskaffandet, nu gifvit rum för vissa betänkligheter. Från Spanien berättes, att civilguvernören i Barcelona, följande drottningens exempel at högsinnad frikostighet, erbjudit regeringen !, af sin lön, för att hjelpa statskassan. Om fredsunderhandlingarne i Amerika föreligga nu officiela uppgifter. Inför kongressen i Washington har neml. framlagts en mängd smärre noter och depescher, undertecknade af Lincoln, Blair, Jefferson Davis, Grant, Stanton, Seward, Stephens m. fl., hvilkas vesentliga innehåll finnes i en depesch från hr Seward till amerikanske gesandten i London, hr Adams, daterad Washington d. 9 Febr. Det heter i detta dokument: För några dagar sedan erhöll Francis P. Blair, Edqv, från Maryland, af presidenten en enkel skriftlig tillåtelse, att passera våra linier, utan att han för regeringen bekantgjort några bestämda afsigter. Hr Blair besökte Richmond och visade vid sin återkomst presidenten ett bref, som Jefferson Davis (Sydstaternas president) skrifvit till hr Blair och hvari Davis förklarade, att det står hr Blair fritt, att säga presidenten Lincoln, att Davis nu som förut vore villig att afsända kommissarier, om han erhöllo den försäkran, att de skulle bli emottagna, eller ock att emottaga kommissarier, i händelse sådana skulle sändas; att han ej skulle se något hinder i formen; att han ville sända kommissarier, som skulle konferera med presidenten om återupprättandet af freden mellan de båda sektionerra, ifall han erhölle visshet om, att de skulle bli emottagna. Presidenten Lincoln utfärdade på grund deraf d. 18 jan. en note till hr Blair, hvari presidenten förklarade sig ha läst hr Davis note och sade, att han varit, är och städse skulle vara hugad att emottaga agenter, hvilka hr Davis eller någon annan inflytelserik man, som f. n. gör motstånd mot regeringens autoritet, skulle afsända, på det de på ett oformelt sätt skulle konferera med presidenten om fredens återställande hos folket af vårt gemensamma fosterland. Hr Blair begaf sig med detta bref till Richmond och I återvände derpå till Washington. D. 29 jan. under