Göteborgsposten – 7 mars 1865, sida 2

drottning är en mycket vacker drottning isynnerhet då hon bär mille Nilssons drag. Tidningen Le Petit Journal (som i förbigående sagdt nu sprides i 195,000 exemplar) yttrar sig om Christina Nilssons uppträdande på följande sätt: Nattens drottnings aria är skrifven öfver den menskliga röstens register och kan i våra dagar blott tolkas af m:lle Nilsson, hvilken i går vann segerpalmen . .. eller af Carlota Patti. — — — M:lle Nilsson är ett underverk i vokalt hänseende. Hennes förbannelse-aria begärdes dacapo, och detta skall nog inträffa hvarje afton. Man måste verkligen, i sin rolls anda, vara förtrollningens drottning för att sålunda i de höga tonerna öfverträffa de ryktbaraste och mest öfvade röster. Marsoroligheterna 1865 i Stockholm. Rörande de uppträden som egtrum i hufvudstaden sistl. söndags afton berättar Dagens Nyheter för i går: Minnet af polismästaren Wallenbergs beteende mot folkmassorna i dag ett år sedan har så litet dött bort, att i går afton hopar af menniskor samlade sig här och der på malmarne, under rop om hr Wallenberg. Småningom drogo sig hoparne åt centralpuak terna för all rörelse: Norrbro. Gustaf Adolss torg och Brunkebergs torg samt Drottninggatan, der de redan kl. 8—9 började ropa hr Wallenbergs namn. Polispersonalen blandade sig civilt klädd bland folket. Uppmaningar skedde, enligt upprorslagen, till folkhoparne att skingra sig. I konungens namn uppmanar jag eder att åtskiljas, hette det. — Konungen är icke i staden, svarades ur hopen. — Gå hem till ert?, uppmanade en cirilklådd öfverkonstapel en halffull karl. — Nej, tag mig under armen, så ska vi gå och hurra för Wallenberg, föreslog den tilltalade. Lifgardespatruller redo hela aftonen öfver de platser och gator, der folk var samladt. Hoparne upplöstes för dessa patruller, men endast för att åter skocka sig på andra ställen. Högvakterna förstärktes under qvällens lopp, och den halfva bataljon som blef hemma i kasernen fick ordres att ligga påklädd för att vara till hands i fall af behof. Polismästaren Wallenberg var ute på Gustaf Adolfs torg för att afstyra oordningarne, men under eskort af ett starkt polisdetachement och 6 man gardesvakt med en sergeant. Åtskilli, a personer blefvo emellan kl. 10 och 11 häktade och införda dels på högvakten vid Gustaf Adolfs torg, dels på polisvaktkontoret vid Myntgatan. Mellan kl. 11 och 12 afstannade oväsendet, och efter kl. 12 hördes blott då och då enstaka stoj af små hopar. Vi instämma i Posttidningens yttrande med arledning häraf: att den obetänkta och meningslösa demonstrationen troligen föranledts af vissa i hufvudstaden utkomna flygblads klandervärda språk och agitation. De ständiga anfall mot hr Wallenberg och det oupphörliga ordandet, på vers och prosa, om hans beteende sistl. år, hvarmed åtskilliga småtidningar trakterat och ännu fortfarande traktera sina läsare, kunna måhända ha gouterats af vissa klasser i hufvudstaden, men hos dessa tidningars läsare i landsorten, huru föga de eljest kunna gilla hr W:s förfarande, ha de otvitvelaktigt gjort ett helt annat intryck än de resp. författarne afsett. Mordet på enkefru Karth i Stockholm. Rörande det i telegram i gårdagens tidning omnämnde mord, som sistl. söndag föröfvats i bufvudstaden på en enkefru Karth, meddelar Dagens Nyheter för igår följande detaljer: Sedan sistl. höst bodde ett äldre fruntimmer, enkefru Karth. i huset y:o 71 A vid Drottninggatan, tillhörigt apotekaren Kindstrand, som der har apoteket Nordstjernan. Fru Karth bebodde en lägenhet af 2 rum, tambur och kök, på nedra botten i huset. Hennes lägenhet låg dels åt Apelbergsgatan och dels åt gården. De begge rummen hade fönster åt gatan. Köket och tamburen hade fönster åt gården. Ingången till lägenheten ligger åt gården. Den gamla frun bodde der utan någon tjenare. Hennes värd, hr Kindstrand, hade rådt henne att hafva någon person hos sig, men hon hade afböjt detta råd och förklarat att det var nog med en karl, som kom på vissa tider och uträttade ärender åt henne. I går, söndag, på förmiddagen kom denne karl in på apoteket och underrättade att han alltsedan morgonen hade förgäfves sökt slippa in hos fru Karth för att efter vanligheten lemna det bröd han köpt åt henne. Denna underrättelse meddelades genast apotekaren Kindstrand. Det anmärkta ovanliga förhållandet TT föranledde honom först att söka genom fönstren inhemta kännedom om tillständet derinnanför, men då detta mötte svårigheter beslöt hr Kindstrand att bereda sig inträde i rummen. Han efterskickade en smed och lät denne öppna tamburdörren samt inträdde, åtföljd af en annan på besök varande apotekare samt sett par andra personer. När de kommo in genom tamburdörren och förmaket i den derinnanför belägna sängkammaren funno de enkefru Karth ligga utsträckt död på golfvet. I sangkammaren står sängen på långväggen midt emot den dörr, hvarigenom man kommer in från för(maket. Sängen är en gustaviansk säng. Den var utdragen och bäddad för två personer. På den halfvan af sängen sou är utåt rummet syntes märke efter Hå brann cam lagat dar men icke nå dan delen af had