Göteborgsposten – 3 mars 1865, sida 3

regemente vid Cap, stred under sir Thomas Graig, gick derefter med sitt regemente till Indien, hvarest han 1798 och 99 deltog i kriget mot Tippo Sahib, återvände 1808 till England, ötvertog samma ar betulet öfver en kavalleribrigad på pyreneiska halfön och slogs vid Oporto, Torres Vedrar, Busaco, FnemesdOnor, Talavera och Salamanca. Vid sin återkomst till England voterade parlamentet åt honom, liksom åt bertigen at Wellington, båda husens tack och 1814 blef han peer al England, 1817 guvernör öfver Barbados och betälhafvare öfver britiska trupperna i Vestindien. 1822 utnämndes han till befälhatvare i Ostindien och utmärkte sig på denna plats genom intagandet af Bhurtpur. 1826 erhöll han värdigheten af viscount och blef tältmarskalk 1855 I England klagas mycket öfver den mängd snö som fallit derstädes. Stormar ha ätven rasat. En dag var stormen i London så våldsam, att man ej kunde gå ötver gatan. Frankrikes ministerråd hade d. 22 febr. — så skrifves trån Paris — konselj i Tuilerierna. Första frukterna af trontalet ha redan mognat. Den påflige nuntien har meddelat utrikesministern en depesch från kardinal Antonelli, hvari franska regeringen erhåller fullständig upprättelse för nuntiens bref till de båda biskoparne och saken sålunda afgöres genom ett ödmjukt: Patepeccavi! Härmed sammanträffar ätven det nu gjorda valet inom senaten af det utskott, som skall uppsätta svarsadressen. De valda äro samtliga tillgifna gallicanismen (franska kyrkans oberoende af Rom) och notoriska motståndare till fördömelsesatserna i encyclican och syllabus; den klerikala oppositionen i senaten synes således vara fullkomligt slagen eller åtminstone sammankrympt till de legitimistiska ultramontanernas minimum. Lagsuftande kårens utskott är mindre determineradt. Kejsaren har tillsändt erkebiskopen af Paris en egenhändig skrifvelse för det at honom utfärdade liberala herdabref. — Biskopen af Orleans har gjort en pilgrimstur till SainteBaume i Provence samt uppehållit sig der några dagar i dominicanerklostret och befinner sig t. n. på väg till Rom. — Biskopen at Nimes, som under tvisten om encyclican betann sig i Rom och derifrån uttärdade en ljungande skrifvelse mot regeringen, har fått sig en tillrättavisning. Han ville eller skulle vid hemkomsten till sitt stift emottagas med demonstration, men inrikesministern lät i en skritvelse honom förstå, att man ej skulle tillåta någon sådan, för det allmänna lugnets skull. Attonupplagan af Moniteur? för d. 25 Febr. meddelade företalet till kejsar Napoleons verk Julius Ciesars loesnad. Oppositionen inom lagstiftande kåren skall ha beslutat, att endast sysselsätta sig med de inre frågorna och ej vidröra regeringens yttre politik (2). Moniteur för d. 22 Febr. meddelar sina läsare en kortfattad öfversigt af den allmänna politiska ställningen. Det otticiela bladet säger vid detta tilltälle ang. den hållning, som Frankrike intagit gentemot Tyskland i den slesvig-holsteinska frågan, följande: Om franska regeringen lyssnat till sin äregirighets beräkningar, skulle hon lätteligen kunnat a denna tvist framkalla de betänkligaste förvecklingar; men hon hur tvärtom latit sig angeläget vara, att göra utjemningen lättare, och långt ifrån att drifvas af föraldrade traditioner, har hon anslutit sig till den tanke, som, i det den bevarade Danmarks väsentligaste intressen, tycktes bäst motsvara Tysklands nationala sträfvanden. Att Frankrike ej är alldeles likgiltigt för utvecklingen af de planer man lägger vid Spree, framgår sålunda al alla dess otfentliga attalanden, och det är ej heller underligt, att ir Bismarck derföre nu, då han stod målet så nära, blir vid misshumör. Hun vågar dock ;j ge sitt dåliga lynne luft mot Fi ankrike diekte, utan mot — Österrikes gesandt i Paris, urst Metternich, hvilken troligen ull sin resering inberävtat om Frankrikes verkliga täncesätt i frågan och derföre nu al Bismarcks idning beskylles för att vilja spränga allian en mellan Osterrike och Preussen, men dermot itrige verkar för ett förbund mellan Österike och Frankrike. Den österrikiska amussadören, säger Nordd. allg. Z2eit., gynnar ålunda en politik, nvilken står i direkt strid not den hållning, som at det österrikiska kainettet lagts i dagen. Bladet vill dock t. n ndast framställa den frågan: Hvad vill Osterike i detta fall göra? En berlinertidn. vill veta, att Preussen i in sista depesch till Österrike framtör allt påekar nödvändigheten at hertigdomenas ansluting till en större tysk skyddsmakt, emedan n möjlighet alltid finnes tor att hertigdomea skola bli återeröfrade at Danmark. Redan u uppträder, skall det heta i depeschen, det anska och skandinaviska partiet ötverallt för na idåer, som framhallas och diskuteras i de lad, hvilka stå tll detta partis förfogande. et är nödvändigt, att hertigdömena skyddas en makt, som är i stånd att möta hvarje