Göteborgsposten – 3 mars 1865, sida 2

Rättegånasoch Polissaker. Rådhusrätten-. Vid andra afdelningen af Göteborgs rådhusrätt företogs i går under rådman Hvitfelds ordförandeskap ny ransakning med mörderskan Anna Brita Persson, hvilken, såsom bekant, efter att i Stockholm ha blifvit sörmådd till bekännelse deraf, att hon med berådt mod mördat flickan Lotta Andreasdotter, sedermera återförts hit för att undergå ytterligare ransakning. En ovanlig mängd personer hade samlat sig för att öfvervara ransakningen. Allas blickar riktades genast på mörderskan, som i fångdrägt blifvit införd i sessionsrummet innan allmänheten fick inträde derstädes. Anna Brita Persson är sig ännu temligen lik, ehuru hon blifvit magrare och äfven åldrats. De stora svartblå ögonen, som döljas af långa svarta ögonhår, håller hon riktade mot golfvet; men då hon någon gång under förhöret lyfter dem, finner man att de ingenting förlorat af sin djerfva glans, ehuru blicken tyckes ha förlorat det elaka uttryck, som förut låg i densamma. Detta är äfven förhållandet med dragen kring hennes mun, hvilka ännu bibehålla samma karakter af bestämdhet som förut, men på samma gång ha antagit det uttryck, som man ofta märker på medelålders qvinnor, hvilka erfarit djupa själslidanden. Huruvida detta var en för tillfället antagen mask eller ej, är svårt att säga, isynnerhet då man hör att hon vidhåller sina i Stockholu gjorda, synbarligen osullstandiga bekännelser. Möjligt är dock, att hon kommit till verklig ånger, ehuru hon ännu, till je af någon psykologisk egenhet, fasthänger vid sina förut giorda uppgifter, hvilka hon sjelf medger vara osannolika. Måhända fäster hon äfven ett svagt hopp om benådning vid den omständigheten, att mordet ej skulle varit på förhand öfverlagdt. Ordföranden uppläste till en början den skrifvelse, hvarigenom hofrätten, efter Anna Britas i Stockholm aflagda bekännelse, förordnat om ny ransaknings företagande. Så länge skrifvelsen rörde sig kring de af henne erkända stölderna, satt hon stilla med blicken fästad vid golfvet, men då mordet omnämndes, genomgicks hon af en skakning, och läpparne sammandrogos, under det att hon sakta vaggade af och an der hon stod bredvid kakelugnen. De stölder eller bedrägerier, om hvilka hon aflagt bekännelse voro trenne: I aflidne hanal. P. Schroders bod af 1 st. merino, tvenne gardintyger, 5 dussin knappar, tvenne sitstyger och 3 sidenhalsdukar (dessa hade hon erhållit genom att uppgifva sig vara skickad från en handlande här i staden); vidare från handelsbolaget Wettergren Söderström trenne gardintyger, hvilket bedrägeri tillgått på samma sätt som det förra, och slutligen en stöld trån mäklaren Otto Lindqvist, begången år 1858 eller 59. Hon var då hjelpqvinna i huset der hr L. bodde, och tog vid ett tllsälle då hon piskade hr L:s kläder ur hans portmonna en summa af gex rdr. De öfriga penningarne lät hon vara orörda. Denna stöld hade aldrig blifvit bemärkt. Öfriga stölder, för hvilka bon tillvitats, sörnekade hon fortfarande. -— — —