Göteborgsposten – 2 mars 1865, sida 3

Fran Utlandet. Det har sitt egendomliga intresse att se huru den alesvigholsteinska frågan nu behandlas tillochmed inom tysk press, och huru man på vissa håll äfven inom det stora tyska fiderneslandet börjar komma till en klarare insigt af den verkliga ställningen, sedan nu den uppskrufvade patriotismen börjat minskas. Så säger wienerbladet Xeue freie Presse angående partierna i Slesvig-Holstein följande, hvars kolorit i det mesta är naturtrogen. Här arfsherren med perspektivet at ett Stilleben i en duodesstat, der frestaren från Spree med gyllene löften. De trenne klasser, som bilda landets allmänna mening, de långmodiga bönderna, de fantastiska kielerprofessorerna och de herrsklystna junkrarne, skilja sig alldeles ifrån hvarandra. Bönderna vilja endast ha augustenborgaren och hysa en panisk skräck för att komma under (den preussiska) pickelhufvan. Det städse ännu utåt blickande junkerdömet, hvilket från början kallat danskarne in i landet och ännu på sistone ville bibehålla förbundet med dem i formen af en personalunion, väntar sig intet af den stackars hertigen och brinner derföre af lust att få kasta sig i armarne på berlinerkusinerna, hvilka råda öfver väl doterade gesandtskapsposter och talrika officersplatser, sådana man aldrig kunde få i Köpenhamn. Kielerprofessorerna slutligen misskänna ej fördelarna i en smästat, der de skulle inneha platser i kammaren och ministren, förse hela landet med embetsmän och tidningsredaktörer af egen fabrikation och smyckas med Gerhard den stores nya orden, men underskatta ej heller fördelarne af den preussiska annexationen, hvilken för alltid ställer dem i säkerhet för de hungriga Köpenhamns