Göteborgsposten – 27 februari 1865, sida 3

nerkabinettet, har jag anmärkt till grefve v. Mulinen 2Tatt vi för vår occupation af Rom ej lierat oss med j någon och att vi endast skulle kunna rådföra oss med oss sjelfva i hänsyn till det lägliga ögonblicket och sättet att utföra ett företag, för hvilket vi taga i an. a I språk hela äran, liksom vi äfven ensamma burit hl kostnaden. Derjemte måste jag erinra om, att, då vi begagnade tillfället att meddela österrikiska regeringen vår önskan att det skulle i vägskalen lägga 3 ti Rom sina rådslag till våra, hvilka Österrike i andra råtider erkänt som visa och lämpliga, — att det svar, som följde på detta förslag och hvars artighet jag gerna erkänner, å wienerkabinettets sida bevisude mera klokhet och försigtighet än heredvillighet, att på nasot sätt gemensamt med oss behandla de romeiska langelägenheterna. I en derpå söl ande depesch förklarar franska regoringen närmare, hvarsöre hon underhandlat med tu rinerhofvet utan på veregeringens höranda. D. i dec skrifver Dronyn de Lhnys till franska gesandten i Rom. hr de Sartiges, att den af hå fvestolen dåtaills intagna hållning icke tillät t att hoppas ett formligt och direkt bifall till septemberkouvantionens bestämmelser. hvarföre man ansett bättre att ej begära det. Denna reflektion, som påfven efter mer. mogen öfverläganing sjelf skall göra, är ett tilläckligt svar på det slags förehråclse, som h. helighet tyckes uttrycka derösver att vi ej på förhand meddelat honom vån alsigter.? I en depesch af d. 28 okt. betecknar hr Drouyn de Lhuys septemperkonventionen salunda. Dess mål är ej s.erran och dess afsigt lätt sörklarlig. Den erkänner i Italien tva suverkaiteter, och i väntan bå att större endrägt skall vinnas mellan båda, tillförsäkrade den dem deras bestånd tillsammans E är konventionen. Derutom ges det blott tomma spekulationer, hvilkas cj minsta fara ligger deri, att de förvirra sinnena, underhålla ovissheten och akitationen, i st. s. politikens stränga verklighet ställa inbillningens lockande chimärer. Den sista depeschen är dat. d. 8 febr. och innehåller franska regeringens klagomål öfver påflige nuntien I Rom. Den påflige nuntien skall lemna Paris. Förutom denne har ätven påfven sjelf affärdat en egenhändig skrifvelse till biskopen af Orleans (med anledning af dennes AW liga broschyr), hvari den hel. sadren säger sig icke utan glädje ha sett, att biskopen vederlagt de tidningars irringar och förtal, hvilka sökt vanställa encyclicans anda (non sine voluptate vidimus te recensuisse meritoque damnasde calumnias et errores ephemeridum, a quibus soedissime perversus suerat propositaa nobis doctrine intellectus). Påtven lyckön skar äfven biskopen, att denne blottat Piemonts skändliga dåd. Denna påfliga skrifvelse är naturl. indirekte riktad mot den kejserliga regeringen. För den hel. stolen anställas i Paris talrika värfningar. Ordföranden för det emigrerade polska presterskapet i Paris har utfärdat en uppm ning om understöd åt från Österrikesåäfängelser frigifna polska flyktingar. Den gula boken offentliggör ätven en depesch till hr F. Barrot, fransk gesandt i Madrid, för att uppmana honom att inleda förhandlingar med Spanien för tulltariffons nedsättande. l Det ar nu en gång obestridligt, att der sönerna af Old England slå sig ned, der bli ö de genast sfröspridare och utbredare at europeisk bildning och d:o institutioner. Öde vildmarker förvandlas till fruktbar åker, skogar gleshuggas, städer, byar, föreningar bildas, landsvägar, jernbanor och telegrafser anläggas, ångbåtsfarter öppnas 0. s. v. Så bryta null engelsmännen genom anläggandet af ett utsträckt jernvägsnät så småningom ned denjÄ indiska kastandans skrankor och gör den in-, diska solkstammen alltmera tillgänglig tör i europeisk kultur. Enligt ur Danvers direk-l ör för de ostindiska jernvägarne) berättelse, i visa hinduerna sig ej allenast fullkomligt il, stånd till att öfvertaga trafiktjensten, så atts ingesär 94 pret af de vid indiska jernvägarneln enställda personer, deribland äfven lokomotivörare, bestå at infödingar, utan äfven jernvås sarne flitigt begagnas at intödingarne ur allafe elasser. F. n. trafikeras redan 2,700 eng.fn nil jernväg i Ostindien och banornas hela Ä ängd, de under byggnad varande Imierna inderäknade, uppgår till inemot 5,000 eng. mil. o början af törl. år voro på de indiska banorna! 09 lokomotiver, 1,421 passagerareoch 12,272 -odsvagnar i bruk. Rails och tillbehör samt Il dritmaterielen för de indiska banorna halk litskickats från England : byggandet erfordradesu ära 55, millioner centner jernvägsmateriel, om befruktades på 3,570 skepp. Au vid en L ådan afsättning de engelska tfubrikanterna och, keppsegarne önska de ostindiska banornas ständiga tillväxt, är tydligt. Fastän taxornad. ro mycket låga, är de indiska jernvägsbolaens sinansiela ställning likväl i allmänhet tillje redsställande. Hela aktiekapitalet för de hit-jbi ills koncessionerade nya banbolagen uppgår il mer än 62 mill. pund sterl., och annusg orde omkring 70 till 75 mill. behötvas, tör tt fullborda bolagens föreslagna linier. GreatndianPenigsularcompany har som ligsta ixa iafört 15 penny pr person och engelsk vil 1, svensk mil) för en tjerde klass och : a ermed genast under första haltåret vunnit on ig en hall million passagerare. På do slesta nm Iliska banor begagnas mv de 3ua Stora. s8imola