Göteborgsposten – 27 februari 1865, sida 1

kedrottningen. Han var snillrik och saknade ej skicklighet i politiska saker. Enkedrottningen, som ej mer kunde sysselsätta sig med konungarikets affärer, tog sin skada igen genom att författa sina politiska memoirer, som dAsti skref under hennes diktamen. Tid efter annan kom dAsti till Angers med bref från Catharina till hennes son Frans, till hvilken hon fortfarande stod i godt förhållande. De dagar detta hände, visade sig hans höghet hertigen at Anjou, förutsatt att spelet var bonom gynnsamt, vid bättre lynne. Klockan slog tolf på natten. — Mina herrar, sade prinsen till de två adelsmän som deltagit i hans parti, jag tillåter er att draga er tillbaka. IAsti reste sig sör att följa de två adelsmännens exempel. Men hertigen höll honom tillbaka. — Blif qvar, sade han, vi skola samtala. När de voro ensamma, återtog hertigen: — Hvad gör hennes majestät i Amboise, herr dAsti? — Hon har tråkigt, ers höghet. — Det är alldeles som jag, suckade hertigen. — Konungen håller henne strängt. — Alldeles som han gör med mig. — Och om ers höghet ville komma att besöka henne, fortfor dAsti, skulle hon vara mycket erkänsam derför. Hertigen af Anjou syntes öfverlägga