Göteborgsposten – 27 februari 1865, sida 1

stor skala lura bönder till förmån för det ensidiga industriintresset. Krigsbefälet har nu börjat sina arbeten. Ännu äro åsigterna inom denna korporation mycket delade i afseende på den vigtiga frågan om armeens pensionskassas osfverlomnande till statsverket, och statens öfvertagande af armåns pensionering. Krigsbefalets siallning är ytterst grannlaga. ena sidan omtankan för pensionsfondens betryggande om den ötverlemnas till staten; å andra sidan fondens otillräcklighet för pensioneringen och nödvändigheten i alla händelser att anlita statens medel för pensionsbeloppene tyllande. — Enligt nppgifter, som jag tror äro tillförlitliga, lärer ett förslag skola väckas derom, att medelst armåns pensionskassa, som lärer uppgå till omkring 4 millioner rdr, bilda en slags Enskild Bank, på det sätt, att nämnde fond skall betraktas såsom grundfond, att genom aktieteckning åstadkomma en million rdr som kontant inbetalas och som skall användas till rörelsekapital för banken. Vinsten på lånerörelsen skall fördelas mellan aktionärerna och pensionskassan, som derigenom kom i tillfalle att bestrida en större pensionsutbetalning årligen, hvarigenom statens tillskott minskades i samma mån, Ideen är onekligen sinnrik. En annan fråga är dock om den ej möter praktiska svårigheter, och om det ej dernäst är betänkligt att öka det redan stora antalet af enskilda banker. Apropos sådana, så lärer Hudiksvallsbanken, som lärer innehafva ett större lån al Riksgäldskontoret, hatva begärt att der få göra en större afbetalning utan föregående uppsägning, enär nämnde bank har en vida större summa inneliggande än som förmånligt kan utlånas i orten. Nen denna framställning lärer ej af Riksgäldskontoret bitallits, derföre att ätven der är god tillgång på penningar. Det är en gyllene tid för dem inom hufvudstaden, som blifva utsedda till gode män sysslomän och rättens ombud i de talrika bättre konkurserna?. I detta fall är ingen bättre lottad än häradshötding Montan. Hans väl aflönta tjenstebesattning i riksbanken gisver honom ej mer än ett par timmars arbete i veckan och han kan således ötverlemna sig åt sådana utredningar, som inbringa höga arvoden. Han är derföre on af grefliga Hamiltonska familjens affärsadministratorer, kurator i baron Cederströms och rättens ombud i stadsmäklaren Holms konkurs. Med dessa och andra lönande bestyr är han nu så upptagen, att andra flera år gamla, honom anförtrodda konkursutredningar, alldeles tallit i glömska. — En kanslist i justitierevisionen, hr Tempelman, är syssloman i flera lönande konkurser och så ötverhopad af göromål, att hans ordinarie tjenstegöromål, för hvilka han uppbär lön, blott föga kunna skötas. En mängd unga jurister, hos rådhusrätten väl anskrifna, tagas i anspråk som dess ombud, och så snart en lönande konkurs inträffar vigileras ofantligt. Det är naturligt, att deras egentliga tjenstegöromål derpå skola lida, men det är af förtjänsten man skall lefva. Det varma intresse, hvarmed notarien Staaff omfattade den genom jernvägsolyckan vid Sandsjö beklagansvärde lokomotivföraren Riex, har sammankrympt till ganska små dimensioner. Oberäknadt att hr Staaffs personliga inverkan på Riex hade till följd att denne vid senare törhöret återkallade de vid det första gjorda uppgifter, hvilka ha all sannolikhet för sig att vara riktiga, har det visat sig att hr. Staaffs varma intresse för den anklagade öfverflyttats på de medel som sammanskjötos på Dagligt Allehandas framställning för anskafsande at en advokat åt Riex. Som arvode för ein resa till Sandsjö tog hr Staaff helt